Förvirringen är total...

God morron min vän!! Hoppas du mår bra! Denna helgen har verkligen gått så fort!! Mycket som hänt & många känslor som kommit upp till ytan. Varit en omtumlande helg. I lördax va jag med mina chefer & jobbarkompisar på fest. Det va jätte kul. Vem har sagt att man behöver alkohål för att ha kul..fniss...

Igår va det en lugn Söndag! Denna gårdag innehöll en hel del känslor. Du har säkert varit där du oxå nån gång, då du bubblar upp av känslor. När duinte riktigt vet vad som är på väg att hända. När kroppen liksom talar om för dig att snart händer något!! Du vet inte riktigt vad, men du kan tydligt känna det. Ibland är det kanske bättre att inte veta vad som är på gång.. men just nu skulle jag gärna vilja veta vad. Ska jag fortsätta med det planerade eller ska jag bara vara passiv & avvakta??

När du har nått på ditt hjärta men du vet ej om det är någon mening att lägga energi på det & få nån annan att förstå? När du känner att det som händer är fel!! Samtidigt känner du att det som händer kanske inte är fel utan helt rätt, bara att du inte kan förstå. Men jag har lärt mig att tro på mina känslor. Mina känslor finns ju där av en orsak!!! Är det värt att säga ifrån & riskera en konflikt som du inte har en aning om hur den slutar! Är det värt det? Har du ork till en konflikt? Ibland är det bättre att INTE säga sin mening utan bara låta allt ha sin gång... men när är det bättre med konflikt & när är det bättre med att låta allt ha sin gång?

Det för mig, är turbulänt!! Saker & ting händer även om man inte vill det alltid. Ska jag stanna eller ska jag gå? Det är svårt att avgöra. Ibland är det nog bättre att vänta ut vad det nu är & stanna, men ibland kanske det just är ett bryt som behövs för att "överleva". Att bli sviken av en av ens bästa vän är ett stort slag. När praktiska ting går före den livs levande vännen. När vännens känslor & åsikter helt plötsligt inte räknas. Hur kan det vara så lätt för vissa att bara kapa banden UTAN nån som helst ånger???

Vem tror den att den är? Någon sorts övermänniska? Detta gör mig så fruktansvärt arg!! Att vissa människor hellre kapar långa vänskaps band, än att erkänna att den har fel. Att vännens åsikter är av ren välmening!! Det berör mig på djupet av att se en människa förvandlas så drastiskt. Men det har alltid funnit drag för detta, men jag har nog aldrig anat att det verkligen kunde gå så långt!

Jag drömde så mycket inatt & allt va ett ända virrevall!! Jag va bara tvungen att skriva av mig lite.. vet inte vad det är som blev skrivet.. kanske inget sammanhängande alls men i min kropp skriker känslor som försöker tala om nått för mig. Nu gäller det för mig att vara uppmärksam över vad de betyder. Är det en vaning för något? Är det något förträngt som ska upp till ytan?