söndag 8 mars 2009

Svårt att veta när man ska säga ifrån..el när man ska låta det va!

I bland händer det att en situation uppstår med någon som gör att det är väldigt svårt att veta om jag ska säga ifrån eller bara låta det va. När en vän tex är på väg att begå ett misstag i mina ögon. Jag vill ju inte såra min vän genom att verka negativ, men samtidigt vill jag ju inte va en fegis & låta min vän göra detta misstag. Då tycker jag att det är jobbigt. När jag säger min åsikt & denne tar väldigt illa upp..kanske till och med inte vill vara min vän längre.
Jag tycker alltid det bästa är att vara ärlig.. för det är det vänner ska vara, men jag har även lärt mig att ibland är det bättre att bara låta det vara & låta vännen göra sitt eget misstag.
Men det är detta jag tycker är så svårt att veta när är det ena rätt & när är det andra rätt??
Ibland kan det va bättre, för alla inblandade att man håller tyst. Jag vet att jag uppskattar ärlighet & även om det gör ont just då, så är det bättre att de är ärliga. Men endel har mycket svårt att se det så & blir arga för alltid.
Sen är det det oxå att vi gör ju alla våra misstag & endel struntar i ärliga kommentarer & gör ändå det de vill. Ibland är det så att andra har bättre insyn i saker & ting & kan vara till stor hjälp när man är "blind" för sitt misstag.
Bara för att JAG anser att nått är fel, behöver det ju givetvis inte vara det, men när en vaning väcks i min mage & en obehagskänsla infinner sig vid denna spicifika händelse min vän är på väg att göra, då måste jag lita på min magkänsla. Har svårt att släppa taget om den känslan så länge jag väljer att inte säga ifrån.. eller ventilera problemet med nån annan.
Jag vill ju min väns bästa, men vill ju inte klampa på & riskera att vår vänskap raseras. Men är det nu så att det skulle hända, kanske den vännen ej är min riktiga vän... för då hade min vän vetat att jag inte säger nått för att fördärva utan för att jag bryr mig om personen.
Men vad gör man då när vännen är så "avskärmad" från verkligheten & är beredd att göra misstaget TROTS att han/hon innerst inne vet att det är fel, men av nån underlig orsak är beredd att "offra" nått viktigt för att få nått som kanske inte är så viktigt IGENTLIGEN!!
När jag märker en förändring hos min vän, en negativ förändring, är det jobbigt. Jag funderar över om det kan vara så att det är JAG som är problemet, att det är i min hjärna som spökar...kanske bara är jag som upplever det... men sen märker att det finns fler som märkt samma sak, då blir det många känslor i mig. Lättnad, större oro, dåligt samvete..ja, en hel massa.
Men vem är jag som ska ta på mig andras val??? Vem ger mig rätten att avgöra vad som är rätt eller fel för någon annan?? Jag kan & vill enbart ta ansvar över mitt eget liv, mina egna val & mina egna misstag! Men det gör inte alltid saken lättare.... När oron över någon annans välbefinnande tar över & jag känner mig osäker på hur jag bör handla. När jag inte vet om det är av ren feghet eller av omtänksamhet, jag väljer att vara tyst!!! Men jag är övertygad om att när/om, rätt tillfälle kommer, kommer jag att säga ifrån!!!!!!
Kvällen ord;
När du ej vet hur du ska vara mot en person, eller om du ska säga ifrån, tänk då in dig själv i den situationen & känn efter hur DU hade velat att dina vänner skulle gjort mot dig & va stark nog att handla efter det!!!!

5 kommentarer:

  1. Det är våra värsta fiender som är våra bästa anliga lärare. Många gånger är det de tuffa stunderna i livet som vi lär oss mest.
    Visst kan jag säga hur JAG upplever något som jag ser som ett misstag hos en vän. Men sedan är det upp till den.
    Kanske detta blir det bästa som kunde hända din vän...

    SvaraRadera
  2. Jag funderade över det du skrev om att tänka sig i att du är den andre personen o såg det ur dennes synvinkel.
    Och då kom jag fram till att jag har gjort allt jag velat i livet oavsett vad andra tyckt och tänkt.
    Så du kan nog inget göra, jag hade gjort som jag hade velat ändå.

    SvaraRadera
  3. Tack till dig, vem du nu är... för ditt kloka inlägg. Jag håller med dig. Men det är ett tufft att stå vid sidan om och inte göra nått... men jag kan ju vara där som vän OM det nu inte skulle gå så bra som han/hon hoppats på. Tusen tack till dig min anonyme vän!!!

    SvaraRadera
  4. jag förstår precis hur du menar. de är skit svårt. jag har virit i dessa situationer. Jag tycker man ska följa sitt hjärta för de är där sanningen ligger och betyder. Inte i hjärnan de är bara där egot och de negativa sitter. Hjärtat har alltid rätt. vare sig de känns som de var rätt just då så blir de alltid rätt sen! tack för att du finns! älskar dig och DIN underbara personlighet! lilla syster

    SvaraRadera
  5. Tack snälla lillasyster för dina fina ord :-)
    Ja, man ska lyssna till sitt hjärta det är sant, men det är svårt ibland att avgöra vilket som är bäst. Men det löser sig. Jag hoppas det iallafall.Jag måste i vilket fall som helst lita på det min magkänsla säger åt mig.
    Älskar dig oxå min älskade älskade lilla syster!!!Är så glad över att du finns i mitt liv!!

    SvaraRadera

*♥**.¸☆.**♥*´•.¸¸❤¸¸.•☆*♥*Tack alla fina stjärnor som så starkt lyser upp mitt liv, för att ni lämnar en liten hälsning till mig! Det gör mig glad! Varmt välkommen tillbaka! Kram Tina *♥**.¸☆.**♥*´•.¸¸❤¸¸.•☆*♥*

LinkWithin

Related Posts with Thumbnails