Männsikor inpirerar mig...

Idag har jag jobbat & det har varit riktigt mycket folk idag. När jag iakttar människor kan jag bli väldigt inspirerad Inspirerad på olika sätt. Ibland ser eller träffar jag någon som gör mig väldigt inspirerad att INTE bli som den. Jag kan träffa på människor som inspirerar mig att bli en bättre & mer medveten människa. De kan inspirera mig till att ta bättre hand om miljön, ta bättre hand om mig själv,att ta bättre hand om mina nära & kära...massor av positiva inspirations-människor.

Men..finns nästan alltid ett MEN & här kommer det...Men sen finns det de som inspirerar mig mindre. Människor med mycket hat & ilska. De som tycker synd om sig själva, de som tycker att de är viktigare än alla andra, de som för ett otrevligt språk mot mig & andra. Ibland har jag kommit på mig själv att jag sörjer i mitt hjärta för dessa personer. Jag lider verkligen med dem. Det kan inte vara kul att dag ut & dag in må & bete sig så. De måste bli väldigt ensamma!

Ta tex de vuxna barnen som tar hand om sina gamla föräldrar. Många är väldigt kärleksfulla mot sina föräldrar, MEN ( där kom MEN igen) det är inte alla som gör så. Det finns många.. tyvärr fler än jag kunnat tro, som behandlar sina föräldrar som skit. De fräser åt dem, de låter de inte tala för sig själva, de till rättarvisa dem gång på gång, de säger åt dem att inte maska när de går osv... Detta är nått som gör att mitt hjärta blöder. det gör så ont att träffa dessa människor. De värdesätter inte sina föräldrar. Kanske föräldrarna varit elaka mot sina barn när de va små? Kanske barnen "bara" ger igen? Det kan finnas massor av andledningar till att de behandlas så.. men snälla..är det inte dax att förlåta & gå vidare??

Detta med att förlåta kan vara mycket svårt. Det är ett ord som kan vara mycket svårt att få fram. Det är konstigt tycker jag. Jag säger nog förlåt oftare än jag hade behövt. Det är nog heller inte så bra egentligen, men hellre en gång för mycket än en gång för lite. Har du tänkt på hur magiskt detta ord är? Tänk dig in i en situation du haft där någon sårat dig mycket & du va jätte arg & ledsen över denna person. Du går & älta det om & om igen & du vill gärna berätta för alla som vill höra på, om hur elak den andra personen varit mot dig. Sen kommer denna person till dig & säger FÖRLÅT...vad händer med dig då? Oftast så rinner den där besvikelsen & ilskan av med en gång. Då helt plötsligt va det ju inte så farligt. Tänk om vi kunde bli bättre på att säga detta magiska ord FÖRLÅT....Tänk om vi kunde bli bättre på att FÖRLÅTA!!! Tror inte du att vi mått bättre då? Det tror iallafall jag!

Vissa dagar är jag mer sårbar än andra! Ibland tål jag ingenting & ibland tål jag nästan vad som helst. Tänk att en liten sak kan bli så STOR. Ibland sårar vi nog varandra helt i onödan. Man slänger ur sig nått utan att tänka på att det vi säger kan vara sårande för någon annan. Men jag kan ju inte heller gå runt & oroa mig för det hela tiden, då kan jag ju inte leva. Men jag kan däremot tänka mig för lite mer & ta seden dit jag kommer så att säga. Är jag bland kristna människor tex, behöver jag ju inte svära som en bossbindare.. eller när jag är med några som inte har samma humor som jag behöver jag ju inte bre på xtra osv...

Jag vill verkligen bli sedd & hörd för den jag är. Jag vill se & lyssna & acceptera andra för dem de är. Men ibland är det svårt. Jag tror det är lite så mans till mans.. Men ändra på någon annan bara för att det passar mig, skulle jag ALDRIG göra... då väljer jag hellre att undvika den personen el händelsen Vi är var & en unika, det tycker jag att vi ska vara stolta över..eller vad tycker du? Jag beundrar människor som vågar leva helt efter deras tycke. de som vågar stå ståtligt & stolta, för de de är. De människor som inte behöver lägga till med en tillgjord sida. De människor som inte behöver göra massa saker bara för att ANDRA förväntar sig det. De människorna beundrar jag. De människorna ser jag lite som mina lärare.

Men sen är det viktigt att veta att nått som passar mig, kanske inte passar dig. Tänk dig bara våra kroppar.. våra organ osv... Jag kan se någon som jag tycker är as snygg & tanken kommer smygande- Å, vad jag önskar att jag såg ut som henne!! Men vad är det som säger att jag skulle må bra av att se ut som henne, även om jag kunnat? Vi är alla byggda olika..där kommer jag återigen in på att vi alla är UNIKA!!... Jag tycker våra kroppar är otroliga "maskiner" som vi borde lyssna mer på. Jag tror att våra kroppar ställer in sig på vad som får oss att må bra. Den talar om att nu är du för tjock.. nu är du för smal.. nu borde du inte träna mer... nu borde du lägga om din kost..nu borde du sova mer / mindre.. äter/dricker du det där kommer du att bli sjuk..osv...Men lyssnar vi?? Nä, inte alltid. Vi har fått för oss en sak & då jagar vi desperat efter det.

Som detta med vikten tex. Det är ju den årstiden nu när alla pratar om vikten. Många jagar den perfekta solbruna smala kropp. Vi jämför oss med modeller & annat konstigt. Men frågar vi någonsin våra kroppar om den vill jaga den där perfekta kroppen? Nä, inte så ofta va? Vi bestämmer oss för att vi mår bättre bara vi går ner 5 kg för det har vår jobbakompis gjort & hon ser ut att må så bra... då ska vi oxå göra det, & vi kämpar & kämpar... men hur ofta mår vi bra på vägen..ärligt!! Hur ofta låter vi våra kroppar jobba i sin egen takt? Vi bestämmer att om 4 veckor ska jag ha gått ner si & så många kg... men din kropp kanske inte är byggd för det. Din kropp kanske är nöjd där den är. Om du går ner i vikt kanske du enbart mår sämre, just för att du inte lyssnar till vad din kropp försöker tala om för dig. När vi kämpar & blir arga för att vi inte lyckas gå ner de där sista kg.. vi bantar ÄNNU mer..vi tränar ÄNNU mer..men kroppen försöker tala om att DET RÄCKER!! Jag mår bra just så här!!!Men vi envisas & kan inte förstå varför vi inte kan gå ner mer!

Men visst är det väl mänskligt att fela? Eller hur? Jag tycker det iallafall. Det är ju trots allt så vi kan lära oss så mycket. Vad vi dock INTE kan lära oss, är av ANDRAS misstag. Vi kan bli mer observanta, men vi kan ALDRIG lära oss av andras misstag. Det är iallafall min personliga tro. Men visst önskar jag att det vore så, att jag kan gå genom livet & aldrig göra fel, eftersom ALLA andra gör fel...Nääää, det gör jag inte alls, men ibland kunde det ju vara skönt att få åka bananskal på någon annans misstag & slippa göra dem själv. Men inte blir jag en bättre människa för att jag sällan gör fel! Jag tror att de som vågar testa nya saker & vågar kasta sig ut i det okända & göra en del misstag, de lever livet. De tar varje ny utmaning med ro & bryr sig inte så mycket om om det blir fel, de har ju iallafall testat. Jag skulle nog behöva några dl av deras mod. Jag är säker på att jag mått bättre om jag vågat göra mer misstag.. det är ju inte alltid det bli misstag heller, lika ofta kan det ju visa sig vara det bästa man gjort i sitt liv,... att våga kasta sig ut i det okända!

Visst har åldern mycket att göra med mognad & erfarenheter... men inte alltid. Det finns de människor som är 80 år som aldrig gjort något vågat eller för sin egen del, mår de bättre nu? Nä, tror inte det. Många sitter nog & ångrar att de inte vågade tänka mer på sig själva & vågade göra mer äventyr. Sen finns det de människor som är 20 år som har minst lika mycket mognad & erfarenhet som de 80 åringarna. Vi är alla olika. Vi är alla unika. Kan vi inte bara försöka att acceptera oss själva för den vi är? Detta jagandet efter perfekta kroppen, mer pengar, finare bil, denna tävlan som finns mellan oss människor. Vi jagar ju hela tiden så vi glömmer bort att leva & njuta av att få vara en del av denna värld! Finns ingenting som säger att vi blir lyckligare om vi hinner jaga ifatt vad det nu är vi jagar för tillfället.. det blir nog oftast så att när & OM vi någonsin kommer ikapp det vi så förtvivlat jagar, då är livet här på jorden snart slut.

Vi har jagat så inersivt att vi missat hela livet. Det som EGENTLIGEN va viktigt har vi missat.

Jag menar NATURLIGTVIS inte att det är fel att ha mål i livet. Inte alls, men det är inte passat för alla att jaga sina drömmar. En del av oss skulle kanske må bäst av att låta drömmarna förbli drömmar. Ibland kan drömmarna hinna göra oss sjuka innan vi kommer fram & när vi väl kommit fram till drömmen, har vi inte hälsan att njuta av drömmen. Jag menar att vi borde hitta vårt eget UNIKA drömmönster. Inte jaga något för att många andra gör det.. inte heller jaga för att bevisa för någon annan att man fixar det... Ibland är det bättre att backa & erkänna att -Nej, detta va inte min grej..eller Nej, jag ångrar mig... Är det inte bättre då att inse det & göra nått åt det, INNAN man gör något som kan påverka resten av livet negativt? Ibland är det modigaste vi kan göra är att erkänna att det inte funkar.

Nåja, nu har jag skrivit som en galning här & tror att det får räcka nu. Men det blir en del funderingar & det är skönt att få ur sig dem. Det är mitt UNIKA sätt att lätta på trycket.

Kvällen ord; Jag tycker det är sååå ofantligt viktigt att du vet att just DU är unik. Att DU duger för den du är. Att det finns bara en anledning till att göra förändringar hos dig själv, & det är för DIN egen skull, INTE för NÅGON annan!! Gör det unika:

VÅGA VARA DIG SJÄLV!! VÅGA LEVA DITT LIV!!! VÅGA TA ANSVAR FÖR DINA HANDLINGAR & MISSTAG!! VÅGA VARA STARK! VÅGA SKINA! VÅGA GÖRA FEL! VÅGA GÖRA RÄTT! VÅGA VISA ATT DU ÄR UNIK!!!!