Vem bestämmer vad som är rätt & fel i dina beslut?

När jag har beslutångest så maler tankarna. Jag ställer mig frågan: - Om jag tackar ja till detta erbjudandet, för vems skull gör jag det då? För min egen? För personen som frågade? är jag rädd för att såra någon? är jag rädd för vad andra ska tycka?

Det är jätte svårt att avgöra dessa känslor & tankar. Ibland är det inget snack alls, utan jag vet DIREKT vad som känns rätt för mig, men så ibland väljer jag att gå emot mig själv för att jag är rädd för att såra någon, då mår jag inte bra. Nu när jag blivit medveten om det är det aningen lättare, men fortfarande mycket svårt. Självklart vill jag inte såra nån annan eller svika.. men samtidigt vill jag ju inte svika eller såra mig SJÄLV heller. Ibland kan det va värt att gå emot mig själv för att glädja någon annan. det beror ju så mycket på vad det hela handlar om. Men nu för tiden försöker jag verkligen tänka mig för innan jag svarar. Att verkligen känna efter i hjärta, mage & själ. Ibland kan det ta tid att hitta svaret, men ibland kommer det direkt.

Jag är nog född med beslutångest! Så länge jag kan minnas har jag lidit av detta. Jag skriver lidit för det är just så det KAN vara. Det kan vara jätte jobbigt. När jag ska ta beslut om lättare samt svårare saker, så har jag en tendens att tveka & börja få beslutångest. Ju längre jag tvekar desto svårare blir det för mig att fatta ett beslut.

Ibland kan det hjälpa att rådfråga en vän eller nån i familjen. Men ibland kan det förvärra beslutsångesten.. iallafall för mig. Att fråga för många andra om råd ger ofta fler svar & fler råd & då kan jag få ännu svårare att bestämma mig!!

Det är inte heller alltid det bästa för mig att ta det första beslutet, ibland kan jag behöva lite tanketid innan jag kan ge svar. Tex om någon vill ha med mig på något, så försöker jag att inte svara Ja el Nej direkt, utan be om lite betänketid. Ibland har jag en tendens att svara för snabbt & sen ångra mig & det känns ju inte bra att behöva "hoppa" av i sista minuten, då är det ju bättre att tänka över frågan & sen svara, då vet jag att jag varit ärlig mot mig själv & mot den som frågat!!

Ibland tror jag vi alla gör förhastade beslut av rädsla. Vi räds för vad andra ska tycka, säga. Vi är rädda för att såra & ställa till med problem. Men som jag skrev innan, är det bättre att vi sviker & sårar oss själva gång på gång då? Hur mår vi då? Sen blir vi arga på personen som frågade. Men den personen har ju inte gjort mer än att frågat. Nä, det är egentligen oss själva blir arga på för att vi inte vågade ta det beslut som kändes rätt, utan vi svarar det vi tror den andra personen vill höra för att inte göra den arg. Sen lägger vi skulden på den personen.. det är kanske lättare att lägga skulden på nån annan än på sig själv? Eller så ser vi inte att det är pga vi svek oss själva som vi känner ilska mot personen, förns långt senare! Det blir att vi tycker personen är jobbig, krävande osv... fast personen inte gjort något fel alls. Frågan är ju fri eller hur? Det är ju upp till oss själva, var & en av oss, vad vi sen svarar.

Men ibland blir det som allra bäst & roligast när vi tror & förväntar oss tvärtom. När jag kan gå & känna att jag inte känner för att delta på nått, när jag mer eller mindre tvingar mig själv dit & det visar sig sen vara en av de bästa stunder i mitt liv :-)

Så detta med att fatta beslut tycker jag är svårt & det är en stor träningsak för mig. Det är mycket jag har att lära mig i livets skola. Ibland blir det lite väl mycket & då måste jag ta en paus & verkligen gå in i känslan & känna efter. Ibland får jag säga Nej även om jag hade velat.. det är inte heller så roligt. Men en sak jag själv uppskattar med mina nära & kära är ÄRLIGHET! Det är bättre att vara ärlig & inte hitta på ursäkter & ljuga. En vit lögn kan va helt ok för att situationen kräver viss försiktighet, men när jag märker att någon små ljuger för mig, blir jag sårad & arg. Den personen förstör min tillit & den väljer ju det själv & få då stå för konsekventerna som följer. Att jag kanske inte längre litar på personen & inte anförtro mig längre eller bryr mig inte om att tillfråga den.. för jag kan inte lita på om svaret jag får är ärligt eller en lögn. Kan personen ljuga om små saker, varför skulle den inte ljuga om annat oxå då?

Därför försöker jag verkligen att vara så ärlig jag kan mot andra.

Jag försöker verkligen ta eget ansvar för mina beslut. Ibland är det jätte svårt, men att lägga över ansvaret på någon annan gör ju inte det lättare. Så länge jag vet att jag handlat efter bästa förmåga & varit så ärlig jag kunnat mot både mig själv & den andra, behöver jag inte gå & må dåligt eller vara orolig för att min lögn ska komma fram. Jag kan släppa det & gå vidare. Men vet jag om att jag ej varit helt ärlig, går jag ju sen & grämer mig för det & svårt att släppa det.. det mår jag ju INTE bra av..när jag kan välja mellan dessa två alternativ så blir inte valet så svårt!

Hur väljer du?

Dagens ord;

Håller du dig till sanningen- Behöver du inget bra minne!!