Meningen med livet!?

Var & en av oss funderar nog ibland på livets mening. Ibland kommer vi till stunder då allt känns hopplöst & meningslöst! Frågor som- Hur ska jag klara detta? - Varför ska just jag drabbas? - Varför kan jag inte få vara frisk? -Hur ska jag få pengarna att räcka? -Jag jobbar dag & natt & ändå räcker de aldrig?.Osv... Jag tror det är helt normalt att ibland hamna där & det är på nått sätt nyttigt tro jag. Vi måste få känna oss sårbara & tycka lite synd om oss själva för en stund. Men det vi måste bli bättre på..eller iallafall JAG, är att sluta jämföra mig med andra. Alla har sina problem. Stora som små. Det har funnits stunder då jag inte sett nån mening med nått. Där jag enbart sett i svart & bara ett det jag INTE har & helt missat det jag FAKTISKT har!

Att drabbas av svår sjukdom eller olycka kan rasera hela livet. När det händer går man liksom in i sig själv & allt är mörkt & viljan till allt försvinner. Saker som man tidigare tyckt om, är mer en belastning & hela kroppen & hjärnan känns helt tom! Vi har alla vårt eget sätt att bearbeta saker & ting, men för mig va det ungefär som jag beskrev här. Jag tappade helt tron på att någonsin kunna känna lycka & glädje igen. Där lilla minsta ljud va hemskt. Jag ville bara sova! Ville sova bort allt som gjorde ont! Jag kunde inte ens glädjas åt min underbara familj. Min älskade man & min fantastiske son. Jag va helt tom. Jag drog mig undan & vigde all min vakna tid till att må hemskt. Kändes ibland som att jag aldrig mer skulle få känns mig levande! Människor runt mig förstod inte. -Ryck upp dig. Kunde de säga. grr.. det gör mig så arg. Om jag då vetat det jag vet idag, hade jag kanske inte hamnat där jag va, men jag är väldigt glad & tacksam över att jag varit där.. där nere på botten, för det har verkligen gjort mig till en bättre medmänniska!

Jag brukar proppagera för att vi gör våra egna val, som du säkert märkt om du följt mina kråkfötter...men ibland händer det saker som vi inte kan styra över, även om vi vill, men då är det valet vi gör för att klara av den händelsen på bästa sätt, som är viktig. Ibland tror jag vi drabbas av svårigheter för att vi har en läxa att lära & jag är nästan säker på att jag drabbats av mina sjukdomar pga det. Visst genom att komma på varför jag drabbats gör mig ju inte frisk, men det hjälper mig att hitta förståelse för mig själv & mitt handlande. Det ger mig de nödvändiga redskapen att göra det bästa av min situation. Jag befann mig på det mörka & plågsamma stället väldigt länge. Jag fick många goda råd om hur jag kunde handla, men nu i efterhand förtår jag ju att jag va ej mottaglig just då. Men sen rätt som det är så väcker min man mig upp från min missär. Hans reaktion gjorde mig klarvaken. Han visade mig att det va dax för mig att göra mitt livs största val. Det gjorde jag oxå. Jag tog ansvar över mitt liv. jag lade inte längre ansvaret i andras händer. Jag slutade lägga skuld på läkare, Gud mfl.. jag tog ansvar över mitt liv!!

Det va INGEN lätt eller självklar sak. Men jag kom på att jag kan inte lägga över ansvaret på någon annan & förvänta mig att de kan göra mig frisk, när jag inte förstod att den viktigaste källan till mitt välbefinnande va MIG SJÄLV! Min väg från att fundera på att avsluta mitt liv till där jag är idag har varit väldigt mödosam & vägen har varit väldigt krokig med många uppförsbackar. med uppförsbackar följer ju nerförs backar men jag kan säga att i början av min väg tillbax till livet, så va mina uppförsbackar bra mycket längre än mina nerförs backar. Det fanns många stunder då jag kände att jag inte orkade kämpa mer. Jag va beredd på att nöja mig med det lilla till liv jag hade. Men så märkte jag denna enorma drivkraft vi alla bär på, drivkraften om att få leva. Att få leva så bra det bara går. Jag vägrade att ge upp. Jag började känna efter inom mig själv. Vad ville JAG? Vad ville JAG ha ut av livet? Vilka förändringar kunde JAG göra i mitt liv för att få ett bättre liv? Jag skrev listor om de POSITIVA samt de NEGATIVA sidor av mitt dåvarande liv. Jag började söka svar inom mig själv. Jag började upptäcka vilken fantastisk skapelse jag va. vilka enorma krafter som gömde sig djupt inom mig själv. Jag började så sakterligen göra förändringar i mitt liv. Mycket av de första förändringarna jag gjorde handlade om mig själv & min själ. Jag ändrade mitt sätt att tänka. Jobbade väldigt intensivt med KBT. Jag tog hjälp av kunnig psykolog. Jag läste/läser väldigt mycket självläkningsböcker. Jag slutade ta min medicin, som för närvarande bestod av: cellgifter, cortison, malaria medicin, starka värktbl ( blev beroende av dem.Har skrivit om det i ett av mina första inlägg 2008, om du är intresserad av den resan)samt tbl mot depression

Jag började så sakteliga känna mig levande igen. Medicinerna gjorde att jag levde i vakuum Nu va det som ett hölje försvann för mina ögon. Jag började få tillbax LITE av min ork. Jag visste ju att jag inte skulle bli FRISK, de förhoppningarna hade jag aldrig, men jag vägrade gå med på att bara må ok, jag ville må BRA! Jag ville må BÄTTRE än jag gjorde. Det va det som drev mig. Jag ville kunna glädjas åt min familj. Ville bara få känna mig levande. Denna glädje jag kände när jag började känna mig mer levande tände en ny starkare drivkraft inom mig, som gjorde att jag ville längre. Jag började söka mina vägar UTANFÖR traditionella läkarvården. Jag provade olika behandlingar. Bla kinisologi, tidigare liv, rosenmetoden,healing,zonterapi,samtalsterapi, kbt,mindfulness mm. Jag hittade min vilja att leva & ta ansvar över mitt liv. det är det bästa, förutom min son :-) jag gjort i hela mitt liv. Det va att ta ansvar över MITT EGET LIV & VÄLBEFINNANDE!

Men jag ska vara ärlig & säga att det va INTE det lättaste! Stunder, även nu, kommer då jag känner att Nä, nu orkar jag inte mer. Varför ska jag behöva kämpa hela tiden?Livet är orättvist.osv. Då stannar jag där ett tag.. ett kort tag & andas ut & tycker synd om mig själv en tid.. sen tar jag tag i det igen. Jag hade ALDRIG fixat detta UTAN allt stöd & peppning som min familj gav & fortfarande gör! Jag märkte oxå den mörka sidan av att börja lita mer på sig själv & att börja ta över ansvaret över sitt liv.. jag fick verkligen se vilka som va mina sanna vänner. Det va inte alltid så lätt att tackla den vetskapen.. men jag gjorde beslutet att inte klamra mig fast vid NÅGON. De som fanns i min närhet ville jag skulle finnas där av egen fri vilja. Det gjorde att min vänskapskräts snabbt minskade i omkrets, men det gjorde mig inget med tiden. Jag vill ju inte lägga min energi på någon som inte bryr sig om mig!! Nä, hellre få ärliga & sanna vänner, som finns där för mig oavsett & helt vilkorlöst, än många rädda & flyktiga "vänner"!Hur vet man då vilka behandlingar som passar just mig? Ja, jag vet inte! men det jag vet är att vi var & en är olika & unika, så det vi kan göra är att prova oss fram. För mig är inte resan över! O NEJ! Inte på långa vägar. Men jag är nöjd med mitt liv där jag är idag. Men det kan bli bättre. Det KOMMER att bli bättre. För nu är det JAG som tar ansvar över vad jag vill ha ut av MITT liv! Men ALDRIG på någon annans bekostnad! det är min oskrivna lag : Jag ska ALDRIG trampa på någon på min väg till ett lyckligare, friskare & tryggare liv. Aldrig...Aldrig...glömma ANDRAS behov!! Jag blir INTE lyckligare om andra blir olyckliga på min bekostnad! Så med detta inlägg vill jag dela med mig lite..LITE.. av min långa väg från mörker till ljus. Jag vill att du ska veta att det finns ALLTID ett val. Inte sagt att det är ett lätt val, men det finns där. Jag valde att jag ville må bättre TROTS min svåra diagnos. Men det krävs mod, förståelse från andra, misslyckande, tro på sig själv, massor av kärlek & en sann önskan om att få må bättre!

När det handlar om förändringar, oavsett vad det gäller, bör man ta en sak i taget. Ett litet steg i taget. För stora förändringar på en gång är i MINA ögon ALDRIG bra. Vi hinner inte med då. vi vill ju att förändringen ska bli permanent Jag kämpar varje dag med att byta ut mina tankar. ibland är det allt annat än lätt, men då får jag ta tag i det & inte fastna i misslyckandet. Att ändra tankesättet är något jag verkligen rekommenderar ALLA! Klara man det inte på egen hand, ta hjälp! Sök dig till en Psykolog/teraput som är inriktad på KBT! När du väl lärt dig att ändra ditt tanke mönster, kommer mycket gratis! detta inlägg blev långt... men kunde bli bra mycket längre, för jag har såå otroligt mycket jag vill dela med mig av till dig.. men en sak i taget. Är det något du undrar över eller så kan du alltid skriva en kommentar, mail eller i min gästbok. Vi kan alla hjälpas åt till ett bättre välbefinnande. Jag har skrivit in några av alla de självläknings-böcker jag läst, under MITT BIBLIOTEK! Jag avslutar här med kvällens ord & ett stort TACK till alla er som läser & kommenterar min blogg!Ni betyder så mycket för mig & jag är så tacksam att ni väljer att följa min resa!!!

KVÄLLENS ORD: När livet känns mörkt & livsgnistan liksom försvinner mer & mer då krävs det mod...mod att be om hjälp! Att be om hjälp är MOD! Gör dig själv den tjänsten att va modig-Det är ditt första steg till att stärka dig själv!!! LIVET ÄR HÄR & NU!!!