Möten med människor!

Har du tänkt på att det finns en mening med att du träffar just de människor du möter? De har något att lära dig, du har nått att lära dem. Vi lär oss av varandra hela tiden, både medvetet & omedvetet. Ibland träffar vi på mindre trevliga människor..kanske människor vi absolut inte kunde tro att vi har nått gemensamt med. Men vi träffar på dem av någon anledning.

Det kan handla om att vi behöver lära oss att vara mer lyhörda, om tänksamma, gladare, pålitligare..Ja, det kan va allt. Ibland kanske vi inte kan eller vill se det direkt, utan ibland måste det dröja lite innan vi kan se vad vi lärt oss.

Ibland måste vi lära oss den svåra vägen. Jag tex har fått många prövningar för att lära mig säga Nej. Att säga Nej utan att få dåligt samvete. Det är fortfarande svårt ibland, men sen jag förstod att jag sammanförts med en del människor just för att lära mig säga Nej, är det lättare. Det är en prövning varje dag. Det är mycket jag har att lära mig av andra & gör mitt bästa för att ta vara på alla möten med mina medmänniskor. Ibland träffar jag människor som jag direkt vet VARFÖR jag träffar just dem. men ibland tar det längre tid för mig att förstå. Men det är ju därför vi är här.. för att lära oss i livets skola! Så ser dina möte med dina medmänniskor som ännu en lärorik händelse. Även de gånger du träffar på någon som du inte "tycker" om, för den personen kanske är en mycket viktig del på din väg till ett rikare liv!

Idag är jag helt slut. Är så trött efter helgens svåra ledsmärtor. Men jag hoppas att det är på väg att vända nu. Jag va på min systers dotters födelsedax kalas igår. Det va en underbar kväll. Men det va värsta sjukstugan.. tror att vi alla hade ont någonstans. Men min oro är stor med min stora syster. Hon är en person som väldigt sällan klagar över att hon har ont någonstans & är sällan sjuk.. men nu är hon dålig. När hon åker hem från jobbet & när hon söker läkar hjälp.. DÅ mår hon INTE bra. Jag oroar mig för henne. Hon har funnits där för mig under alla mina år som sjuk. Hon har alltid ställt upp & hjälpt mig på alla sätt hon kunnat. Jag har kunnat ringa henne & gråta av smärta eller bara för att prata av mig. Nu är hon sjuk. Inget allvarligt, tror jag men det är svårt att se henne sjuk. Hon är alltid så pigg & stark & nu är hon så liten & svag. Jag älskar henne så mycket & önskar jag kunde göra henne frisk. Men jag finns här för henne & hjälper gärna henne på alla sätt JAG kan. Nu är det min tur att få hjälpa henne.

Det smärtar mig när någon i min närhet är sjuk eller mår dåligt. När Personer som sällan klagar annars, klagar på att de har ont, då tar jag det på allvar. Vi är alla olika ( som jag ständigt tjatar om..fniss ), men det finns de som klagar över lilla minsta eller ännu värre de personer som tycker att de är sjuka själva & behöver därför inte gå & tycka synd om andra.. de personerna är det svårt att tro på tillslut. Man behöver inte springa omkring & tycka synd om andra, men man kan väl visa lite xtra omtanke & kanske hjälpa dem på nått sätt. Det kan ju bli lite som sägnen: Räven kommer... Gnäller de tillräckligt ofta om ALLT.. det ena värre än det andra..för lilla minsta.. har det alltid värre än andra.. då tror man inte längre på dem & man tar dem ej på allvar.

Jag känner att jag är allt för trött för att skriva mer nu.. känner att detta inlägg blev nog inte så sammanhängande... men jag hoppas du förstår & att du har överseende med mig. Jag skriver i morron igen, när jag är piggare!!

Jag önskar dig en underbar kväll!!

Väl mött/ Tina.