Livet har sina prövningar!!

Vi alla kommer till olika punkter i livet då vi verkligen får en törn. När saker & ting inte blir som vi tänkt. När vi måste göra nått som vi kanske inte tänkt oss. När något tragiskt händer. Då behöver vi vänner & nära & kära. Vi behöver få ta plats & vi behöver få hjälp att hitta tillbax på rätt väg. Ibland går det snabbt att finna tillbax till vägen, men ibland krävs det mer tid & kanske några fel val av väg, innan vi finner rätt.

Det kan va svårt att se eller att förstå meningen med det som hänt. Men ibland kanske vi inte behöver leta upp en förklaring utan bara acceptera att det är som det är & försöka göra vårt bästa för att gå vidare! För mig kan en hjälp vara att få hjälpa någon annan som har det svårt. Att finnas där för någon som är i behov av en vän. Någon som ej dömmer.

Idag va jag hos min läkare & han va i vanlig ordning försenad. När det så tillslut va min tur & vi just börjat undersökningen så ringer telen & han är tvungen att svara. Han är oerhört stressad men jag märker inte av det på min undersökning. Han gör en nogrann undersökning & han ger mig tid att prata & diskutera. Denna läkaren beundrar jag. Trots att han är en stressad man med stort ansvar så låter han inte det gå ut över mig & min tid. Det sista jag sa till honom innan jag gick ut genom dörren va

- Andas djupt & glöm inte att livet är HÄR & NU!!

Han tittade förvånat upp på mig, sen log han. Han tackade mig för att jag va så förstående & önskade att han hade fler patienter som mig, som trots svår sjukdom med mycket smärta & just fått en tråkig nyhet om medicinering ändå kunde tänka på HONOM!!

- Du är inte mer människa än jag, svarade jag. Du har inte heller nån av & på knapp som du kan använda. Vi, patienter, dör inte i väntrummet av att få vänta en stund, så länge vår läkare gör ett bra jobb när vi väl kommer in!!!

Han log & tog ett djupt andetag, sen gick jag ut & stängde dörren!

Jag försöker verkligen se helheten. Läkarna har det inte så lätt de heller. De har sina chefer över sig som ställer krav, de har oss patienter som ställer krav...osv... Men så länge läkarna gör sitt bästa för sina patienter & möter varje enskild människa med öppet hjärta, ja, då kan jag inte kräva mer.

Jag har träffat många läkare under mina år som sjuk..nästan hela livet.. & jag kan ju säga ( som jag skrivit i ett annat inlägg ) att många läkare TROR verkligen att de är för mer än nån annan. Så fort de får på sig den vita rocken förvandlas de till Gud..tror de. Men det finns de läkare som verkligen jobbar med sitt hjärta öppet & visa ödmjukhet.

Som sjuk får man verkligen vara med om mycket. Ibland mindre bra saker, men vi kan inte heller lämna över allt ansvar på vården!! Det är så viktigt tycker jag att vi var & en tar ansvar för sitt eget liv & gör vad vi kan för att få leva ett bra liv. Jag försöker att hjälpa mig själv i första hand, men sen är jag inte dum mot mig själv, utan jag tar gärna hjälp av läkarna när jag inte kommer vidare. Sen är det upp till mig vilket val jag gör! En del friska människor kan försvåra livet för oss sjuka. Jag menar de fäller fula & elaka kommentarer. De ifrågasätter mig. De glömmer att vi sjuka ofta INTE har samma möjlighet varesig hälsomässigt eller ekonomiskt, som de har. De glömmer bort att alla har inte samma förutsättningar som dem. De förväntar sig att man ska orka allt som de gör. Även friska kan ha svårt att hänga med ibland. Detta sårar mig mycket & ibland så mycket att jag har svårt att släppa det. Jag är inte mer än människa jag heller.

En vän till mig som är sjuk i en svår sjukdom brukar säga: Livet är orättvist ibland...men det går över! Det tycker jag är så sant..fniss.. Vi måste försöka hitta det komiska i eländet & vända på det. Att gå i negativa tankar kan verkligen förinta vem som helst. Men ibland anser jag att det rent av kan vara nyttigt att få vara negativ..men bara för en stund.. det är ju då vi verkligen märker hur det negativa förändrar oss. Ibland måste vi oxå få komma ner i mörkret för att veta hur bra det är att vara upp i det ljusa. Som sjuk måste man vara frisk är ett annat bra sätt att beskriva saken. För det är sant. Jag får ofta höra att jag är så stark. Men ärligt talat så känner jag mig inte alltid så stark.. jag gör bara det jag måste för att överleva som alla andra. Frisk som sjuk så måste vi alla kämpa på olika sätt. Vi måste alla hitta vårt överlevnadssätt. Vi måste alla ha vänner, värme, kärlek, syre, mat & förståelse för att överleva. Så även om en del är sjuka & en del är friska är vi ändå ganska lika i grunden!Men att vara sjuk, kräver oftare mer kämparglöd & kanske lite extra förståelse ibland.

Det händer lite nu & då att jag möter människor som lever med stängt hjärta & vill verkligen inte förstå att jag är sjuk. De tar ingen hänsyn till mig.. det gör de inte mot NÅGON, än sig själva. Dessa människor är egoister. Jag har lärt mig att jag kan INTE ändra dem, för det är BARA de SJÄLVA som har den förmågan. När jag träffar dessa människor kan önskan om att få byta kropp med dem, bara för en dag så de ska få känna hur det känns att vara sjuk. Men sen kommer tanken- Nä, jag vill verkligen inte leva i den kroppen..inte ens för en dag.. för är det NÅN som mår dåligt så måste det ju vara DE!! Tänka bara vad det gör med kropp & själ att gå runt & vara så ego & negativ hela tiden!! Nä, då är jag hellre kvar i min onda & stela kropp.

Nä, nu ska jag snart iväg & jobba så jag önskar er alla en underbar dag & glöm inte att öppna ditt hjärta för ett mer kärleksfullt liv!! Som en vän till mig bruka säga:

Det du sänder ut.. det kommer igen. Det gäller både positivt & negativt. Värt att ha i minnet!!