Elaka människor...De finns!

Elaka människor, finns de? Ja, det gör de. Jag har träffat på några stycken i mitt liv.

Sist va nu när jag jobbade. En tant som bara spottade ur sig elakheter. Jag stod först som ett frågetecken & försökte va så trevlig, hjälpsam & förstående som bara möjligt.

Men denna tant mådde nog MYCKET dåligt, för min godhet bet inte alls på henne.

Jag gjorde mitt jobb & bet ihop. Ville bara att tanten skulle gå. När hon tillslut hade betalat och skulle till att gå, råkar jag önska henne en trevlig dag & att hon skulle va försiktig i halkan..... då vänder sig tanten om och fräser;

-Det är inte halt ute!

Det va snö & slask denna dag och jag blev återigen väldigt paff. Men eftersom jag står i källaren ser jag ju inte vädret och tänkte att då har det väl blivit bättre nu på ett par timmar.

Jag svarar tanten;

-Nähä, va bra för när jag körde hit i morse va det jätte halt & bilen slirade.

-Då har du en skit bil med blankslitna däck, för jag har varit ute och kört bil och jag har kört ved med min skottkärra och det va inte det minsta halt, svarar tanten mig.

Då kände jag att nu fick det vara nog. Vad vet hon om vad jag har för bil eller däck?!

Jag spände ögonen ( de som sett mig arg säger att mina ögon blir JÄKLIGT svarta :-)

i tanten och fräste tillbax;

-Vilken tur för dig! Ha en bra dag!

Sen bara vände jag henne ryggen!!

Denna tant hade jag aldrig tidigare sett & vill aldrig mer träffa på henne. Hon tog så mycket av min energi. Jag ringde min chef för att prata av mig om detta & hon sa att denna tant hade varit inne hos henne oxå och min chef hade heller aldrig tidigare sett henne, hon hade varit likadan mot min chef. Min chef tyckte jag hade gjort helt rätt.Det känns alltid skönt att få prata av sig när nått sånt här hänt. Jag älskar min chef för det. Hon är väldigt noga med att kunderna behandla mig rätt.

Jag hade så god lust att vräka ur mig alla de ord som gubben på bilden här ovanför gör. Jag va så arg!!! Det va ju några dar sen nu så ilskan har ju lagt sig, men jag känner faktiskt inget medlidande för tanten. Vi alla mår ju dåligt ibland, men det ger oss ingen rätt att vara elaka mot andra. Det får finnas gränser!!

Senare den dagen fick jag in en Ö-känd man.Han är känd i stan för att vara arg och hemsk. Jag har haft han som kund flera gånger och bara jag ser honom blir jag orolig & nervös. För ska jag någonsin göra nått fel så är det ju när han kommer!!! Han stressar mig och slänger ur sig spydigheter på löpande band. Jag vet att jag ej ska ta åt mig, men när det blir personliga påhopp då jävlar. Det slutade iallafall med att pga hans beteende blev jag stressad och gjorde ju fel såklart. Jag hittade inte en specifik vara han ville ha... men han hittade den. Han visste ju vart den va men ville säkert testa mig...Gubbjävel.... Då fräser han till mig;

-Det är ju konstigt att du aldrig lär dig. Tror du att du kan försöka komma ihåg det till nästa gång, eller jag ska behöva tala om för dig varje gång jag är är?

- Det va hårda ord tillochmed för att komma från dig, svarade jag honom. Jag gör så gott jag kan & passar inte det behöver du inte komma hit när jag jobbar.

(jag har aldrig tidigare sagt ifrån till honom. Jag har bara slått dövörat till men den tidigare händelsen med Tanten gjorde mig nog skör).

Han såg lite konstigt på mig och jag såg hur hans svarta ögon ändrades. Helt plötsligt fick han snällare ögon som log!! Jag trodde först jag såg i syne. Han blev trevligare & skojade till och med.

Dagen efter ringer han till jobbet!! Han bad inte om ursäkt ordagrant, men jag tog det som en ursäkt. Det kändes bra. Han verkar förstå att det är inte ok att göra så som han gjorde mot mig. Jag kommer ju aldrig att glömma vart den produkten står iallafall.

Jag hade så god lust att ge honom Fuck You-fingret. Men jag gjorde inte det. Men detta gör att jag är övertygad om att ELAKA MÄNNISKOR finns!!!!!

De mår kanske inte så bra & de har sina problem, men det är ju inte mitt fel. Det ger dem ingen rätt att behandla NÅGON illa bara för att de inte mår bra. Där drar jag min gräns. Jag försöker alltid förstå dem & inte låta dem påverka mig negativt, men va fan jag är ju inte mer än människa och jag klarar inte hur mycket skit som helst. En sak om jag gjort nått galet och behöver höra sanningen, men när jag inte gjort nått fel och ska behöva höra massa skit.. då blir lilla Martina jävligt arg. Jag blir inte ofta arg, men när hon blir det då jävlar blir hon arg!!!

Vi måste stå på oss själva. Inte låta andra ta beslut åt oss, inte heller låta dem behandla oss hur de vill. Vi måste alla dra vår personliga gräns och tydligt visa när den är nådd. Annars tar de över & lämnar oss som tomma skal. De bryr sig ju inte, för de är ju så vana vid att vara på det sättet så de ser ju inte att det de gör är fel.

Men för att avsluta detta ILSKNA inlägg på ett fint och varmt sätt sänder jag här ett hjärta som är fyllt med kärlek, förståelse, styrka & positivitet!

Dagens ord lyder ; Ett vänligt ord är som en vårdag! Så förgyll någons vardag!