
Jag skriver om det som händer i mitt liv & om mina upplevelser,om min hälsa & mycket mer.Det som skrivs här är enbart MINA åsikter..inget rätt el fel.Välkommen!
lördag 28 februari 2009
Överkörd & osynlig

Nu börjar träningslusten att spira..ÄNTLIGEN!!!


fredag 27 februari 2009
När kommer våren?....



onsdag 25 februari 2009
Meditation gör gott i vänners sällskap!!!!


måndag 23 februari 2009
Tråkig Måndag...

lördag 21 februari 2009
En härlig sida med fin fina priser :-D
Härligt med vänner!!!!!!!!


Sista dagen på min heltids-period

onsdag 18 februari 2009
Storstädning!

tisdag 17 februari 2009
I fredax fick jag en fin överraskning!!!!!

söndag 15 februari 2009
Du måste tycka jag är knäpp...

lördag 14 februari 2009
ALLA HJÄRTANS DAG!! ...

http://www.mariesbloggsida.blogspot.com/ Dessa är vinsten!
Jag har fått tid till bassängträning igen & vad glad jag blev att det blev på en morgontid, då kan jag ju delgaga ÄVEN om jag jobbar den dagen. Ska bli så skönt att komma igång igen. Behöver röra på mig.


fredag 13 februari 2009
INFÖR ALLA HJÄRTANS DAG!!!!


torsdag 12 februari 2009
Jäkla rygg......


måndag 9 februari 2009
Sorg..en STOR sak





Jag sörjer dig ännu. Det är svårt. Jag har mycket sorg kvar att bearbeta efter dig. Det gör fortfarande ont, nästan för ont att prata om dig, att titta på foton på dig, att minnas dig
Innan du lämnade mig förlorade jag en annan katt; Lola.Lola va en perserkatt som älskade att bli badad och kammad. Hon hade varit i utställningar och va en jätte fin katt. Vi hade så mycket mys ihop. Vi kunde sitta och kamma och föna i timmar. Du älskade att ligga på mitt bröst med din fuktiga nos på min haka. Jag saknar dig. Du blev sjuk. Vi gjorde allt vi kunde för att du skulle bli frisk. Ett tag såg det ut som att du skulle återhämta dig, men sen kom DET tillbaka...Cancern kom tillbaka. Jag minns att jag reagerade med ilska först. Jag va så otroligt arg. Allt va orättvist. Varför togs du ifrån mig?? Varför blev du sjuk?? Å, min älskade Lola!! Jag älskar dig. Kommer ALDRIG att glömma dig!!
I september 2008 miste jag Tyke!! Konstigt nog dog han på SAMMA dag som Gullan gjort 4 år tidigare. Du va en underbar katt Tyke. Du va leksen och nyfiken. Snäll och du va Antons bästa vän. Du va HANS katt & oj vad ni hade kul ihop. Du blev 4 år. Bara 4 år fick vi låna dig. Dagen du dog va allt som vanligt. Du låg & tvättade dig som vanligt i Antons säng. Rätt va det är skriker du på ett väldigt konstig sätt, och jag rusar ner till dig. Synen jag mötte va så skrämmande och har etsat sig fast på min näthinna. Du låg spänd som en båge & dina ögon rullade. Doften va fruktansvärd. Du hade bajsat, då förstod jag att detta är ILLA. Du hade tömt tarmen. Jag bad Anton hämta telefonen. När han kom ner blev han hysterisk. Jag bad han gå ut från rummet, både för hans skull men även för din skull. Det tog en stund innan jag fick tag på veterinären i Växjö..det va Söndag så Ljungby va ju ej öppet, hon som svarade trodde inte det va så allvarligt, utan nån form av anfall, men jag gav mig inte jag ville komma in med dig. Hon sa att det fick jag ju givetvis, men att det skulle nog gå över. Vi tog dig i en filt och du bara låg med uppspärrade ögon & vidöppen mun flämtande. Jag va tvungen att behålla lugnet & styrkan för Antons skull, men jag visste att detta va slutet för dig. Anton va förtvivlad, han ville ej åka med. Min pappa kom och höll honom sällskap medans
Finns det de människor som ej kan känna sorg då? I min tro gör det INTE det. Sorgen kommer förr eller senare... sorgen kan ju te sig hur som helst & inget är rätt eller fel. Endel kan säkert framstå som känslokalla, men jag tror att det är just deras sätt att klara av sorgen.vi åkte. Väl i bilen bröt jag ihop. Varför ska det finnas hastighetsgränser? Kändes som, trots att vi åkte så fort vi fick,att vi stod still. När vi kommit strax innan Ryssby..märkte jag att du inte längre flämtade och din redan bleka nos va vit...du va död!!! Det går inte beskriva i ord vad jag & Magnus kände. Vi körde in till kanten..medans tårarna föll & Magnus ropade ditt namn, ringde jag veterinären och meddelade dem att det va försent så de behövde ej vänta på oss. Vi satt där en stund och kramade, klappade dig...vi grät och paniken värkte i bröstet.
Glöm bara inte att finnas där för den sörjande, hur svårt det än må kännas. Du kommer att läka dig själv under procesen.Sorgen gör ingen skillnad på om det handlar om människor eller djur. Vi kan alla känna sorg. Vi kan alla känna samma svåra sorg för djur som för människor. Tänk dig för innan du säger; Det va ju bara en katt/hund....Att säga så till nån som förlorat sitt älskade djur...Ååå, jag tycker synd om dig som säger så. Det är helt OFÖRLÅTLIGT. Där kan det bli fel, för inte säger du så till din vän som förlorat sin mamma? ;- Det va ju bara din mamma. Hur låter det????



