Jag skriver om det som händer i mitt liv & om mina upplevelser,om min hälsa & mycket mer.Det som skrivs här är enbart MINA åsikter..inget rätt el fel.Välkommen!
onsdag 14 januari 2009
Onsdag!
tisdag 13 januari 2009
Spännande Tisdag...
måndag 12 januari 2009
Meditation
söndag 11 januari 2009
Livet är fullt av överraskningar!
torsdag 8 januari 2009
Trött...Zzzzz
En kall Torsdag morron
tisdag 6 januari 2009
Vardagen är kommen...
lördag 3 januari 2009
Ett nytt år med nya insikter
torsdag 1 januari 2009
Första dagen på 2009
God fortsättning inpå det nya året!!!! Så nu va det då nytt år... 2009!
Kan inte fatta vad tiden rusar på. Det gångna året har för mig varit ett mycket bra år. Jag har fått må bra, min familj likaså, vi har fått nya fina jobb, vi har fått bättre inkomster, jag har träffat nya helt underbara vänner genom Blå Huset, jag har öppnat upp mig själv & är modigare, mm så 2008 va ett riktigt bra år.
Jag avlägger inga nyårslöften, men jag har faktiskt lovat mig själv att fortsätta min väg. Min väg mot bättre hälsa, bättre självkänsla, bättre tänkande, mm Kort & gott ska jag ta vid där 2008 slutade.
Jag hoppas verkligen att vi alla kan stanna upp nån minut ibland & bara minnas att vi faktiskt är levande & vi finns här & nu.. mitt i livet som är HÄR & NU!!! Släppa på våra krav & inte bry oss så mycket om vad andra ska tycka. Oftast är det nog ingen annan som tycker nått särskilt, utan det är vi själva som tror att fördomarna haglar över oss om vi inte gör det som förväntas av oss. Men den som har störst förväntningar av mig, är nog just jag själv!!
Om vi kan stanna upp och se oss omkring lite nu & då istället för att rusa på som tåget, så kommer vi att få se & lära oss så mycket mer av varann. Vi kommer att se att grannen tex inte alls är så tjurig som vi alltid trott. Att tonåringen inte alls är så spydig & nonchalant & arbetsskygg, att grannens katt inte går och spekar i mina land för att djävlas, utan det är dens instinkt, eller att chefen inte bara klagar utan faktiskt menar väl mot sina anställda, vännen som man tycker svikit-som i själva verket inte vet att jag känner så..osv....
Om vi stannar upp och se med våra fantastiska ögon allt fint som ligger vid våra fötter. Kanske vi kan tänka mer på vad vi stoppar i oss. Tänka mer på oss själva hellre än att lägga all vår energi på nån annan. Jag tror att vi skulle må så mycket bättre var & en av oss om vi slutade lägga över ansvaret över våra egna liv på andra & istället ta ansvar för oss själva & de val vi gör!
Sända ut kärlek & ljus till våra medmänniskor.. kan ibland vara svårt, men vi måste börja nån st ans..vi kan börja i en liten skala och jobba oss upp. Tänk om ALLA tog sitt eget ansvar, då tror jag alla mått bättre & mer harmoni i vår värld!!
Bara lite tankar som rör sig i mitt huvud... där rör det sig väldigt mycket tankar kan jag tala om :-)
Nu ska jag gå till min man och dricka lite kaffe. Sen ska vi åka till min Farfars grav & vår fd. grannes grav & tända ljus!!
Stor kram till just dig som tar dig tid att läsa detta!!!!!!!!
Första dagens ord 2009 : Du kan verkligen ge av dig själv, lyssna till din intuition & gör något oväntat idag, bjud in till sällskap & glädjefull gemenskap- UPPLEV!
onsdag 31 december 2008
Sista inlägget detta år
Detta är det sista inlägget för detta år. Nästa gång vi "ses" blir 2009!!
Jag har just kommit hem från Växjö, där min älskade barndomskamrat ligger begravd. Jag tände ljus och sände henne en hel del tankar. Det är så rofyllt att vara där. Det va dock kallt, så det blev ej så länge, men känns skönt att varit där.
Min vän hade det som jag tidigare nämde, det väldigt jobbigt i sitt liv. Hon led av svår depression & va mycket olycklig. Men det fanns två glädjestrålar i hennes liv som hon älskade/älskar över allt annat... hennes två barn. Ofta sa hon att de va hennes ljus i livet. Hon va så stolt över dem och önskade dem ett helt annat liv än det hon hade haft.
Depression är INGEN barnlek så att säga. Har själv varit där så jag vet hur det kan vara. När all glädje försvinner och man tappar totalt fotfästet och kontrollen över sig själv. Man känner ej igen sig själv. Man vill bort. Men hur?? Jag minns att min vän beskev för mig hur hon kände sig :
-Jag känner mig som en såndär gammal intorkad ballong som blivit över från ett kalas, som får hänga kvar. Alla går och knuffar till den, men ingen ser den igentligen inte.
Så beskrev hon det och det va nog ungefär så jag kände det oxå. Vägen upp va mycket krokig med väldigt många uppförsbackar & väldig motvind. Jag har nog ALDRIG kämpat så som jag gjorde då.
Människor i omgivningen förstår inte vad depression igentligen är. Många säger
-Lite deppig är väl alla ibland. Det är väl bara att rycka upp dig!!
När medmänniskor svara en så blir man ju förskräckt. Vad är all kunskap för denna så vanliga sjukdom? Vården tar heller inget ansvar. Jag hade sån tur att jag fick träffa "rätt"folk inom sjukvården. Men mycket hängde ju såklart på mig själv. Vad va jag villig att göra för att bli frisk?! Men alla har inte den turen jag hade. Många träffar på dessa människor som inte alls borde finnas i vården...knappt ens på ett fabriksgolv.
Min vän fick inget förtroende för någon, vilket inte alls va konstigt. Ingen tog henne på allvar och när hon fått vård under ca tre veckor blev hon mer eller mindre utkastad från sin just då ,trygghet..hennes rum på sjukhuset. Nu tyckte de att hon borde klara sig själv.Grrr...
Vad gör man när man känner att man börjar må allt sämre då?
Mitt råd är att berätta för någon du litar på. Dölj inte dina känslor.Är du arg, ledsen, rädd, förbannad...visa det! Försök att förklara exakt hur det känns, vad dina tankar är, vad du skulle vilja ha hjälp med. Va inte rädd. Det är INGEN svaghet att be om hjälp..det är helt tvärtom i mina ögon, det är bland det modigaste men kan göra som människa, att erkänna för någon att man behöver dens hjälp.
Detta är ett ämne som står mig varmt om hjärtat, så detta är något jag kommer att återkomma till lite nu och då. Jag vill dela med mig av mina kunskaper & kanske kan jag hjälpa nån av er därute. Jag vet att även om man är omringad av nära & kära aom bryr sig om & älskar en så otroligt mycket & man BORDE inte känna sig ensam, så är det just det man gör..man känner sig helt osynlig & ensam.
Det va INTE i somras min vän dog utan förra sommaren.Jag skrev fel i förra inlägget.
Jag skulle kunna sitta här och skriva i timmar, men nu är det dax att gå och fixa inför välkomnandet av nästa år, men jag har inte glömt någon av dem,varesig det är människor eller djur, som gått över till andra sidan. Ni lever kvar i mitt minne & hjärta nu & för alltid.
Ta vara på varandra & ge en hjälpande hand åt de behövande & ett leende till de buttra!!
Väl mött!! Tina
Kvällens ord : Ibland behövs perioder av tomhet och stillestånd. Ta möjligheten att stanna upp och reflektera över vad som gått fel. Kan du själv välja att göra något annat istället för att befinna dig i detta vakuum? Ta " Time-out "!
VILA!!!!!!!!!!!!!!!
