Min GÄSTBOK!!!

ÄNTLIGEN har jag skaffat GÄSTBOK! Jag har TVÅ stycken ;-) En finner du till höger & en under " SPÄNNANDE SIDOR...." Där kan du gå in & lämna ditt avtryck! Det är tack vare en underbar människa vid namn Milo, som jag fått gästbok. Jag vill här TACKA henne av hela mitt hjärta för all hjälp!! Kramiz Tina

ENERGITJUVAR..De finns överallt!

Jag drabbas lite nu & då av energitjuvar. de kan finnas överallt På jobbet, bland mina vänner, när jag går på fest, kalas, kyrkan, bensinmacken, på stan, på fiket, det kan vara en nära vän, det kan vara en främling... De finns överallt!

Har du varit med om en situation där du helt utan förklaring blir trött, eller du börjar må dåligt inombords utan förklaring? Då kan du stött på en energitjuv.

Jag gör det titt som tätt. Ibland är det självklart för mig när jag drabbas, men ibland kan jag inte förstå varför jag blivit så trött på en gång. Då gäller det för mig att lokalisera om det kanske finns en liten energi tjuv i min närhet.

Jag är oerhört känslig för andras energier. Jag plockar på mig deras energier & det är jätte jobbigt, träffar jag då oxå på en energitjuv blir jag helt urlakad.

Det kan räcka med att jag går in i ett rum & direkt kan känna tex; ilska trots att jag inte alls varit arg innan jag klev in.. då kan jag vara nästan säker på att jag plockat på mig någons energi. Någon el några i det rum är arga!

Många gånger jagar energitjuvarna dem som är givande & hjälpande. Jag kan förklara från mina egna erfarenheter:

Jag har alltid varit en givare ( jag älskar att ge andra. Kan vara att hjälpa, ge bort någon gåva, tro gott om alla.mm.) & har under mitt liv stött på en hel del av dessa tjuvar. Men det är först nu i vuxen ålder jag har förstått detta med energitjuvar. Jag har fått svar på många av mina frågor jag dragits med.

Jag har alltid dragit till mig personer som har många ggr visat sig INTE vara de goda vänner jag trott, utan de har livnärt sig på mina energier & därmed gjort mig väldigt sårbar. De håller dig fast i ett järngrepp. de vill ha dig i sin närhet hela tiden, eller vid särskilda situationer, som tex när de mår dåligt. Nu menar inte jag att ALLA som mår dåligt är energitjuvar!! Inte alls. Vi mår alla dåligt ibland & behöver en vän, det betyder inte att jag el du är en energitjuv!!!

Jag har många ex att utgå från, men jag ska här berätta om ett av dem;

-Jag träffade en kvinna i min ålder för ca 8 år sen, men vi fann inte varandra på en gång. Det tog lite tid. Men vi blev goda vänner. ( trodde jag ) Vi umgicks mycket & vi hade jämn gamla barn, så vi träffades mycket på dagtid. I början mådde jag så bra i hennes sällskap. Jag längtade tills vi skulle ses. Tiden gick & jag började märka att när jag gick hem från henne mådde jag dåligt & va helt slut. Jag kunde inte komma på varför.

Vi fortsatte att träffas & hon ringde mig ofta när hon mådde dåligt & va ledsen, jag släppte allt jag hade & åkte hem till henne. jag tröstade & lyssnade. När hon sen mådde bättre & jag gick hem va jag ett skal.

Så småningom började jag se ett mönster i mitt välbefinnande. Jag började med att känna efter hur jag mådde INNAN jag träffade henne & hur jag mådde efter.

Tillslut förstod jag vad som hände. Jag upptäckte att när vi sågs så pratade hon bara om sig själv, sina problem... vi pratade näst intill ALDRIG om mig & mina problem. Jag såg oxå att hon fanns väldigt sällan där för mig när det va jag som behövde en vän eller när hon mådde bra, hade hon aldrig tid med mig och ville inte umgås. Sen när hon mådde dåligt då ringde hon.

Jag började känna irritation, ilska & blev nervös när jag bara tänkte på denna person. Tyvärr tog det mig ganska lång tid innan jag verkligen förstod att hon inte skulle ändra sig,( för jag kan & vill inte försöka ändra på någon annan. Det måste personen i fråga själv göra.) utan hon va sån. Då fick jag välja att fortsätta umgås med henne & stå ut, eller acceptera att hon va som hon va & att våra vägar skulle delas & jag skulle vidare.

Jag valde tillsist att gå vidare. det va inget lätt val. Inget lätt uppdrag kan jag säga. Jag fick dåligt samvete, kände mig elak & jag mådde väldigt dåligt en tid.. men så småningom märkte jag att jag mådde bättre än jag gjort på mycket länge. Kändes som en dimma lättat över mig, att min hjärna blev klar, jag blev lätt.

Hon fortsatte att "jaga" mig i perioder, men jag ville verkligen inte umgås med henne på hennes villkor, så jag bestämde mig för att bestämma själv om & när jag ville umgås med henne. Vi träffades ibland men hon märkte nog att jag inte längre tillät henne ta av mina energier. Jag släppte inte in henne som jag gjort tidigare, jag tog över samtalsämnena på ett helt annat sätt.

Jag va betydligt starkare än innan. Det slutade med att vår vänskap rann ut i sanden så att säga, på en naturlig väg. Ingen behövde bli sårad. Jag behövde aldrig va rå ärlig mot henne, utan allt skedde tillsist helt naturligt.

Jag känner inget agg eller besvikelse över denna person. Mycket tror jag är för att jag tog kontrollen och hittade mitt sätt att klara av henne & när hon märkte att jag inte va villig att föda henne med energier längre, va hon ju tvungen att leta upp en annan.

Hon är ingen hemsk människa för detta! Inte alls. Hon är människa just som du & jag. hon vet bara inte om hur hon valt att livnära sig. Kanske hon en dag märker det & ändra på det.. vilket jag hoppas.

Men nu har jag lättare att känna igen tecknen & inte fullt så "lättlurad" ( ursäkta ordvalet ).

Jag har lärt mig övningar som jag försöker göra innan jag tex kliver in i ett rum med massa människor, eller innan jag går till jobbet, eller innan jag ska träffa en energitjuv. Det som passar mig är dock inte säkert att det passar dig. Du får prova dig fram.

• Jag brukar ge mig själv någon minut där jag fokuserar på min andning, sen när jag känner mig jordad eller att jag har landat tänker jag i mitt inre, så starkt att jag kan se det i mitt huvud, hur en bubbla..som en stor såpbubbla, omsveper mig. Hur den vajar lite.
• Jag kollar så den är hel & att öppningen är igensvetsad ordentligt. Inga småhål.
• Jag tänker mig att bubblan är fylld av styrka, självkänsla, självförtroende, glädje & ljus.. du kan välja det du känner att du har behov av just nu.
• Jag ber en liten bön om att endast det jag behöver kan komma in i bubblan & allt negativt studsar ifrån mig. Jag ber om att allt ska gå bra.

Jag vill oxå tipsa dig om boken ENERGITJUVAR av; Ingalill Roos. Den är jätte bra. Massor av råd & kännetecken.

Nu ska jag avsluta här med att ge dig ett tips om hur du kan känna igen en ENERGITJUV! Så känner du igen en energitjuv: Energitjuven kan vara man eller kvinna och finns i alla sammanhang.Det är en person som stärker sig själv genom att försvaga andra.Signalerna kan vara glasklara eller väl dolda stället för att bearbeta egna ouppklarade känslor lägger energitjuven ut dem på personer i sin omgivning. En energitjuv tar allt utrymme, erkänner aldrig sina egna fel, ska alltid göra tvärtom och skyller alltid på andra. Om du har en energitjuv i din närhet: Lär dig tyda signalerna.Inse att du blir orättvist behandlad och inte bär någon skuld.Försök att bolla tillbaka med frågor.Det kan göra energitjuven medveten om sitt negativa beteende.Sätt din egen gräns och stå för den.Det är bara sunt att hålla distans till den som sårar och gör oss illa. Om priset blir för högt - fundera på om du ska välja bort personen.

Dagens ord:

Vi kan inte älska eller bli älskade av alla. Ibland möter vi personer som kanske inte är bra för oss, men jag tror att vi alla möts av en orsak. Kan vara nått jag behöver lära mig av denne, eller nått denne behöver lära sig av mig. Vi måste alla göra tuffa val här i livet, en del tuffare än andra. Ibland gör vi fel val, ibland gör vi rätt. Att välja bort en annan person kan vara ett jätte svårt val- Tänk över vad som är positivt & vad som är negativt med denna aktuella person, det kan hjälpa dig i valet!! Det är DU som gör ditt val!

Vi måste lära oss att stå på oss!!

I bland har jag svårt att stå på mig. Kan gälla mina rättigheter, min vilja, mina önskningar, mina drömmar mm.

I bland har jag lättare för att ge mig, & ibland är det det rätta, men ibland ger jag mig mot min vilja. Det brukar inte kännas så bra & jag kan bara säga till mig själv:

-Det är ingen annans fel än ditt. Du gjorde valet..ingen annan.

Kan vara lätt att leta upp en syndabock som får skulden, men det är ju absolut inte rätt egentligen För det är ju JAG som gjorde valet, då är det ju mig själv jag ska vara arg på. Men ibland känns det som att jag inte har något annat val än att bita ihop & låta det va. Vi är ju inte ensamma här i världen. Vi måste ju ta hänsyn till andra & vara lyhörda mot varann. Men det är långt ifrån alla som lärt sig det än. En del kanske ALDRIG få lära sig det, men det hoppas jag verkligen att de gör.

Jag känner en kvinna som ständigt är rädd för att "folk"pratar om henne & sneglar på henne, då brukar jag säga:

-Du behöver inte vara orolig för det, för de flesta är så stressade & självupptagna för att prata el snegla på dig!

Det är nog många gånger sant för om du iakttar människor på stan så märker du att de rusar fram som om det vore sista dagen på jorden. De pratar i telefon samtidigt som de ska krossa en trafikerad väg, knappt de hinner se sig omkring innan de går över.. de rusar ut & bryr sig inte om att en bil kommer och den får tvärbromsa..ingen kontakt från gångaren utan den rusar vidare helt oberörd medans bilisten lämnas kvar med hjärtat i halsgropen. Är detta att bry sig om sina medmänniskor??

Nä, det tycker inte jag.

Ibland krävs det en tillsägelse från mig till någon annan. När någon behandlar mig respektlöst. När någon utnyttjar min godhet, utan att ens blinka. Jag blir ofta ledsen vid dessa tillfällen. Jag tänker:

-Hur kan du göra så här mot mig. Varför ser du inte mig i helhet. Jag skulle ALDRIG kunna göra så mot dig.

Jag finner mig inte att säga ifrån just då, jag går och gnager på det & det gör mig ännu mer ledsen. Men när det mognat går min ledsenhet över till ilska & då har jag lättare att säga ifrån.

En annan sak, jag märkt är att det verkar som att många har problem med att älska en annan människa för den den är. Vi har alla ett bagage att bära på, men en del tycks tro att de kan plocka ut godsakerna & strunta i det de inte vill ha. men så kan man inte göra enligt mig. Helt enkelt så får du ta mig för den jag är & det bagage jag bär med mig.. det kan gälla sjukdom, barn, skulder mm. Vi kommer i paket.

Vi lever alla i olika sanningar... det ska vi oxå bli tillåtna att göra tycker jag, men då ska det va ömsesidigt. Är trött på att folk anser att deras sanning är den rätta & att när jag inte tycker att deras sanning passar mig utan min sanning är nått helt annat, anser de att jag lever i rädsla. Är det att vara ödmjuk & respektfull??

Nä, det tycker inte jag. Min sanning är min sanning, din sanning är din sanning, trots att vi har olika sanningar betyder det väl ändå inte att nån av oss lever i rädsla??!

Jag har inte någon längtan efter att resa utomlands. Jag tycker däremot mycket om att se mig omkring i Sverige. Men det får jag ibland höra att jag lever i rädsla bara för det. Men snälla vän... vi är ju alla olika. Vi är alla unika. Tänk vilken kaos det skulle bli om ALLA va lika som dig! Eller mig!! Hur kul hade det varit?

Jag vill inte vara nån annan än den jag är. Låt mig få vara mig själv. Sluta att försöka ändra på mig. Jag tycker om dig för den du är. Jag kanske inte alltid är överens med dig, kanske inte alltid förstår handlingar el åsikter du gör/har, men jag låter dig vara.. för du är du & jag är jag. Jag kanske drar mig undan när du kör ditt rejs som jag ej förstår, men jag försöker inte tvinga på dig något bara för att jag tycker så.

Jag få ta dig för den du är. Jag kan ju göra valet att inte umgås så mycket med dig, att låta dig leva ditt liv & jag lever mitt liv.. men det betyder inte att jag inte tycker om dig längre. Jag accepterar att vi är olika.Även om det kan va mycket svårt! Ibland händer det att jag, enl mig, ser att någon är på väg åt helt fel håll. När jag ej längre känner igen denna person som jag känt i nästan hela mitt liv, när förändringarna är så stora & handlingarna den gör är så svåra för mig att förstå. Då blir jag osäker & rädd. Då kan vi säga att jag lever i rädsla. När det inte spelar någon roll vad jag eller någon annan säger, personen säger hellre upp bekantskapen med oss än att förstå vår oro. Personen kan inte längre se att vi gör det vi gör & säger det vi säger för att vi är oroliga & rädda för personens välbefinnande. Utan personen tycker att vi lägger oss i, vi vill personen illa, vi tycker inte om personen för den den är... Personen ser inte själv att den inte längre ÄR den den varit, ser inte alla förändringar som vi andra ser. Men det handlar INTE om att vi inte tycker om el accepterar personen som den är.. inte i sånt här fall, inte när en varm & omtänksam person helt plötsligt blir inåtvänd, inte hör av sig, blir arg & sur för ingenting..när personen är på helt fel väg.

Det kan hända oss alla att vi tar fel beslut, vi gör fel val, vi ser inte riktigt förändringarna, då är det skönt att ha människor runt sig som kan väcka upp mig och föra mig tillbaka till verkligheten.

Men när inte personen som är på fel spår, uppskattar sina räddande vänner, utan tycker de lägger sig i... vad göra då???

Vi måste lära oss att stå på oss.. att vi är lika viktiga som någon annan. Att det vi säger är av samma vikt som någon annans! Men vill inte personen ha min hjälp eller bara vägrar förstå min oro, då kan jag inte längre göra nått. Jag får hoppas & be universum om hjälp att personen vaknar upp & inser att den är på väg att begå ett misstag & återfinna balansen i sitt liv. Jag kan inte längre göra nått. Det är en svår sak att acceptera, men viktig. Jag har gjort så gott jag kunnat. Kan inte göra mer. Orkar inte ta striden längre. Jag kan bara önska personen all lycka till!!

Bowling..vem kom på det???

Ja, inte vet jag.. men den personen måste haft långtråkigt!! Jag va på bowling & pizza-kväll med jobbet igår. Det va jätte mysigt & kul att träffa alla & umgås, men bowlingen...en helt annan sak. Jag förstår inte hur så många människor kan tycka att det är roligt..jag gör det INTE. Mina leder håller med mig idag.. de värker & svullna.

Men jag va med & det är oerhört viktigt för mig, att jag försökte. Och helt åt skogen gick det inte...en och annan strike lyckades jag med :-)

Men som sagt så va det härligt att umgås med jobbarkompisarna!!!!Vilka energier det va!! Vi hade jätte kul & det va bra anordnat! En lyckad kväll!!

VÅGA VARA SIG SJÄLV!!!

Nått jag ofta märker & går & grubblar på är detta när människor inte tycks kunna tänka själva utan stjäl åsikter, & härma andra. Jag vet inte varför, men det händer mig titt som tätt att jag kan upptäcka att någon helt plötsligt använder mina ord eller gör som jag... samtidigt som jag blir stolt över att de har uppmärksammat mig så pass så de tar efter mig, samtidigt blir jag väldigt besviken. Särskilt om personen i fråga ta åt sig av ev. beröm & fin respons, och låtsas att det är dens ide.

Är människan så osäker & rädd att den måste leva genom någon annan?! Jag brukar försöka tänka att jag ska va stolt när detta händer, ibland funkar det, men så ibland känner jag enbar besvikelse. Jag delar mer än GÄRNA med mig av min kunskap, mina tankar & ideer, så varför inte bara fråga mig om det är ok att de "snor" min ide, eller om det är ok om de "härmar" mig?

När man blir sårad av en vän är tungt! Vännen behöver inte nödvändigtvis veta att det den sa eller gjorde sårade nån annan, men om vi människor tänkte oss för lite mer så kunde vi undvika mycket sånt. Tänka sig in i den andra personens situation och fundera lite på hur man själv hade reagerat. Det gammla orden - Behandla andra som du själv vill bli behandlad... är inte dumt att ha i åtanke!!

Att våga vara sig själv kan vara en stor konst. Tror mycket handlar om mognad, inte nödvändigtvis ålder, men det kan oxå spela in. Att våga vara sig själv & vara stolt över det. Jag vågar det idag. Men när jag va yngre va det nog inte lika självklart. Självklart jämför jag mig ibland med andra.. men jag kan släppa det sen. Jag vill verkligen leva MITT liv... göra det som passar MIG, inte för att det ska passa nån annan. Jag är heller inte rädd för att säga min åsikt.. men visst ibland kommer osäkerheten smygande som gör att jag tvekar över mig själv. Med träning har jag lärt mig hur jag på lättaste sätt kan komma över det.

Avundsjuka är en hemsk sjuka! Vi är nog ganska duktiga på att känna avundsjuka mot andra. Vi glömmer bort att vi alla är unika. Vi mäter oss med andras framgångar, eller deras livsstil, deras pengar, deras personligheter, deras vikt, dderas utseende... men vi glömmer en oerhört viktig sak!! LYCKA!!!!! Vem säger att jag skulle bli lyckligare om jag hade det som jag avundas någon för? vem säger att den personen är lyckligare än mig för att den har just det jag avundas?? Varför ska vi ha så svårt att aceptera varandra för de vi är? Varför inte njuta mer av livet vi har HÄR & NU? Varför ödsla så dyrbar tid & energi på att avundas andra? Är du säker på att det du avundas kan göra dig lyckligare, då ska du sattsa på att få det, tycker jag, men på eget sätt. Inte genom att åka snålskjuts eller sno ideen eller tnkesätt från någon annan, utan hitta DIN egna väg, då tror jag lyckan bli äkta!!

Tänk dig in i detta:

Du vågar blunda... du våga hoppa.. helt ensam ut i det okända. Du vågar chansa. Du våga vara ensam. Du vågar vara den du föddes till. Du vågar vara unik. Du går din egen väg trots att det är skrämmande. Du våga göra din EGNA grej. Du behöver inte "sno" ideer, personlighet, vänner, tankar odyl från någon annan! Detta är LYCKA!! Total lycka att veta att detta är MITT!! MITT EGET!!! Ibland blir det ej så lyckat som vi hoppats på, men åtmindstånde vet jag att det jag gjort va på MITT sätt. MITT EGET SÄTT!!

Det är så tråkigt när någon stjäl från mig & sen tar åt sig av ex. beröm...men skulle det bli tvärtom att det blev misslyckat så läggs ansvaret över på mig..då är det inte lika kul att snott från någon. Människan kan vara väldigt grym & uträknande. Ibland måste vi lära oss att inte tro gott om alla & låta dem utnyttja oss. jag kan ibland känna mig som en fotbol där människor sparkar okkring på mig tills den dag då de anser jag gjort något de kan ha nytta av & då tar de upp mig och pumpar i mig mer luft & lägger upp mig på en hylla.. men när de är klara med mig.. fått det de vill ha.. då kastas jag ner från hyllan & man sparkar runt mig igen.

Nu är detta väldigt sällan som detta händer nu förtiden, men när jag va yngre, skörare, när jag inte vet det jag vet idag.. då hände det lite nu & då.

Nu tillåter jag inte detta längre, nu har jag lärt mig att inte tillåta det. Det är frihet! När jag har möjlighet att själv bestämma. När jag tar den chansen och använder den.

Hur du viljan att vara UNIK? Har du viljan att leva i LYCKA? Har du viljan att våga vara dig SJÄLV? Har du viljan att låta andra vara UNIKA? Har du viljan att kunna glädjas med ANDRA? Fundera lite över det & va ärlig mot dig själv!!

Dagens ord;

Det är lättare för andra än för en själv att vara vis.

Trött..blir ett kort inlägg...

Är så trött ikväll, så det blir ett kort inlägg.

Jag skulle varit ledig idag, men chefen s dotter blev sjuk så jag hoppade in & jobbade. Det tog en bra stund innan jag kom in i mitt arbete idag. Tror det berodde på att jag va inställd på att va ledig & skulle till min lilla syster & planera in möhippan för vår syster. Men det gick bra att jobba. det är kul nu när Mia & andreas är där, det händer lite mer nu & vi kan små prata. Idag kom älskade Mia in med en kopp kaffe till mig. Jag blev såå glad. Hon är verkligen en underbar vän!!!

Fick så många fina kommentarer på mitt förra inlägg. Det är jätte kul att ni läser det jag skriver & tar er tid att ge en hälsning att ni läst det! Så tack snälla ni för att ni ger mig lite av er tid!!!

Jag ska strax krypa ner i sängen för jag är helt slut. I morgon ska jag ta min älskade katt Ellen till vetrinären för att raka henne. Eftersom hon blev misshandlad i sitt förra hem, är hon totalt LIVRÄDD för att bli kammad. Hon har enorm päls & hade behövt borstning varje dag, men nu går ju inte det :-( så nu får vi lösa det så här. Hon brukar bli överlycklig när hon är av med all päls. Hon blir som en liten katt unge som rusar runt & rullar sig :-) Hon är verkligen underbar. Kan inte förstå de som är så fega.. för det är just vad de är.. FEGA... som slår djur!!?? Det är fruktansvärt. Jag har gått med i olika grupper på Face book för att visa andra att JAG ej tycker det är ok!!!!

Nä, nu måste jag avrunda här.. annars är det risk att jag fortsätter skriva & inte sova!

All ljus & lycka till dig som läser detta!!!

Kvällens ord;

När din kropp ropar ut - Jag är trött!!! Lägg då ditt fina huvud mot den mjuka kudden, svep in dig i det varma täcket & tacka universum för din dag & be om en ny underbar morgon dag.. när detta är gjort..välkommna allas vår kära John-Blund! Zzzz...Sov Gott!

Svårt att veta när man ska säga ifrån..el när man ska låta det va!

I bland händer det att en situation uppstår med någon som gör att det är väldigt svårt att veta om jag ska säga ifrån eller bara låta det va. När en vän tex är på väg att begå ett misstag i mina ögon. Jag vill ju inte såra min vän genom att verka negativ, men samtidigt vill jag ju inte va en fegis & låta min vän göra detta misstag. Då tycker jag att det är jobbigt. När jag säger min åsikt & denne tar väldigt illa upp..kanske till och med inte vill vara min vän längre.

Jag tycker alltid det bästa är att vara ärlig.. för det är det vänner ska vara, men jag har även lärt mig att ibland är det bättre att bara låta det vara & låta vännen göra sitt eget misstag.

Men det är detta jag tycker är så svårt att veta när är det ena rätt & när är det andra rätt??

Ibland kan det va bättre, för alla inblandade att man håller tyst. Jag vet att jag uppskattar ärlighet & även om det gör ont just då, så är det bättre att de är ärliga. Men endel har mycket svårt att se det så & blir arga för alltid.

Sen är det det oxå att vi gör ju alla våra misstag & endel struntar i ärliga kommentarer & gör ändå det de vill. Ibland är det så att andra har bättre insyn i saker & ting & kan vara till stor hjälp när man är "blind" för sitt misstag.

Bara för att JAG anser att nått är fel, behöver det ju givetvis inte vara det, men när en vaning väcks i min mage & en obehagskänsla infinner sig vid denna spicifika händelse min vän är på väg att göra, då måste jag lita på min magkänsla. Har svårt att släppa taget om den känslan så länge jag väljer att inte säga ifrån.. eller ventilera problemet med nån annan.

Jag vill ju min väns bästa, men vill ju inte klampa på & riskera att vår vänskap raseras. Men är det nu så att det skulle hända, kanske den vännen ej är min riktiga vän... för då hade min vän vetat att jag inte säger nått för att fördärva utan för att jag bryr mig om personen.

Men vad gör man då när vännen är så "avskärmad" från verkligheten & är beredd att göra misstaget TROTS att han/hon innerst inne vet att det är fel, men av nån underlig orsak är beredd att "offra" nått viktigt för att få nått som kanske inte är så viktigt IGENTLIGEN!!

När jag märker en förändring hos min vän, en negativ förändring, är det jobbigt. Jag funderar över om det kan vara så att det är JAG som är problemet, att det är i min hjärna som spökar...kanske bara är jag som upplever det... men sen märker att det finns fler som märkt samma sak, då blir det många känslor i mig. Lättnad, större oro, dåligt samvete..ja, en hel massa.

Men vem är jag som ska ta på mig andras val??? Vem ger mig rätten att avgöra vad som är rätt eller fel för någon annan?? Jag kan & vill enbart ta ansvar över mitt eget liv, mina egna val & mina egna misstag! Men det gör inte alltid saken lättare.... När oron över någon annans välbefinnande tar över & jag känner mig osäker på hur jag bör handla. När jag inte vet om det är av ren feghet eller av omtänksamhet, jag väljer att vara tyst!!! Men jag är övertygad om att när/om, rätt tillfälle kommer, kommer jag att säga ifrån!!!!!!

Kvällen ord;

När du ej vet hur du ska vara mot en person, eller om du ska säga ifrån, tänk då in dig själv i den situationen & känn efter hur DU hade velat att dina vänner skulle gjort mot dig & va stark nog att handla efter det!!!!

Att leva med en sjukdom....

För min del har mina sjukdommar blivit endel av mitt liv.. min familjs liv. Jag har SLE (Lupus) & Migrän med aura. Två ganska tuffa sjukdommar. Men jag har med åren lärt mig att se dem som mina vänner. De finns alltid där... de sviker aldrig...;-)

Jag är inte bitter över att jag fick dessa "vänner", nej jag är faktiskt tacksam.. låter säkert konstigt, men det är sant. Men visst önskar jag att jag fått vara frisk. Ibland förvandlas mina "vänner" till mycket hemska ovänner. Då känns livet kanske inte så kul....

Men utan mina "vänner" hade jag inte lärt mig allt jag vet idag. Jag tror att vi drabbas av våra "vänner" av olika orsaker. Vi gör oss själva sjuka, det är ju helt klart.. se bara på "vännen" utbränd!! Men jag är övertygad om att det finns fler skäl till att vi drabbas av våra "vänner".

Jag tror att JAG fick mina för att jag skulle gå en helt annan väg i livet. Att jag skulle träffa på människor som är bra för mig. Att jag skulle se på livet på ett annulunda sätt. Att öka min förmåga.... att hjälpa de som är svagare... att tända ljuset hos de som inte längre ser det. Att få mer medkänsla för mina medmänniskor. Att verkligen kunna göra en skillnad i andras liv. Denna väg hade jag troligen ej hamnat på om det inte vore för mina "vänner".

Så många fina mänskliga vänner jag träffat pga dem. Det är en stor prövning att vara kroniskt sjuk, men det gäller att jag gör klart för mina "vänner" vem som bestämmer. Ibland går det hur bra som helst, men så ibland blir mina "vänner" skit arga på mig & de vinner.

Att lyssna på sin kropp är en gyllne regel, men inte alltid så lätt. Jag tränar mig fortfarande dagligen på det. Men det handlar ju inte enbart om mig. Jag måste (som ALLA borde göra) ta hänsyn till andra människor, händelser, jobb, mm. Ibland måste jag välja någon el något annat över mig själv & då kan det bli att mina "vänner" blir arga & slår undan mina ben & jag blir dålig. Men oftast är det värt det.

För även om jag är sjuk, är andra så viktiga för mig. Jag vill verkligen inte att nån ska tycka synd om mig eller behandla mig som sjuk... det är bland det värsta jag vet. Men de som gör det menar inget illa.

Nått jag INTE gillar med mina "vänner" är när de tvingar mig att gå hemma!! Jag avskyr när de tar över & jag inte kan jobba. Jag har under åren som förtidspensionär kämpat & kämpat för att inte låta dem vinna. Jag gav mig själv ett löfte om att jag skulle minsann ut i arbetslivet igen. Vilket jag oxå gjorde... flera gånger.. men det slutade med att mina "vänner" vann. De ansåg att jag ej lyssnat till min kropp & tagit ut mig & valt fel jobb i all iver om att få jobba. Men nu har jag lärt mig den hårda vägen & acepterat att inte jobba mer än mina "vänner" & kropp tillåter.

Jag ska ju ha ett liv utanför jobbet oxå. Ska orka med hem & familj & gärna nån hobbie oxå... det gör jag nu!!! Jag har kommit rätt känner jag!! Mina "vänner" håller med mig. Vi är verkligen vänner nu. Jag vårda dem ömt & då gör de lika dant tillbax.

De påminner mig lite ibland & då är det upp till mig att dra i handbromsen & sakta ner... då blir de nöjda igen.

Det är ju inte bara jag som drabbas av mina "vänner". Det gör ju alla i min omgivning. Jag är så glad över att ha min familj & mina vänner. Vi kan alla komma till en punkt när vi mår så dåligt att vi inte orkar, då är det skönt att ha familj & vänner som hjälper till. Det kan va allt från att städa till att ringa samtal. För när mina "vänner" slår till, behöver jag verkligen hjälpen!!

Jag har fått höra många komentarer från okunniga & känslokalla människor... från sjuka...från friska.. en sak jag inte gillar är när människor jämför sjukdommar. En den ena en den andra som tjattrar om sjuka den är & hur mycket värre den har det! Det spelar ju ingen roll vem som har det värst... ska vi tänka så då lär vi bli sjuka... oavsett om vi pratar om huvudvärk eller cancer så är det ju MITT... Jag vet att det finns de som har det värre, men ska jag tänka på det kommer jag att bli ännu sjukare. Nä, det jag kan göra är att se till att JAG inte blir en av dem som har det värre. Jag kan stärka mig själv & kanske kan jag hjälpa de som har det värre.

Mina "vänner"har verkligen lärt mig vad hänsyn betyder. Jag får ofta visa mina "vänner"hänsyn, vilket har lett till att jag kan visa andra stor hänsyn.

Så jag är INTE bitter på mina "vänner"....de har konstigt nog, gett mig så mycket viktigt! Så mycket viktigt som friska inte få lära sig. Jag har lärt mig att jag har INTE råd att vara ego. Mina "vänner" gillar inte när jag är ego. Jag har lärt mig ödmjukhet, vad är viktigt i MITT liv, lärt mig att säga nej, lärt mig prioritera bättre, lärt mig att ta det lugnare, att känna efter...och MYCKET MYCKET mer.

Så NEJ!!! Jag är ej bitter över mina "vänner". Men ibland blir jag jäkligt TRÖTT på dem & tycker att de styr för mycket i mitt liv. Att de lägger sig i förmycket. För jag är ju inte mer än människa!!!!!!!!!!

Dagens ord;

Se din kropp som ditt tempel, där du måste offra ibland för att få en välmående kropp. Lyssna på andra, men låt dem INTE bestämma vad som är rätt, fel eller bra för DIN kropp!!! Det är enbart DU som vet hur ditt tempel fungerar!!!

Vårda ditt tempel & ditt tempel kommer att vårda dig tillbaka!!!

Våga leva- Våga.......

Läkare i vita rockar= Gud????

Jag har träffat på många läkare under åren kan jag tala om... tyvärr har de flesta visat sig tro att de är Gud. Att jag som patient är deras jobb... inte människa. De kör på med deras fina termer som jag inte fattar ett skit av. De tar sina förbannade prover & säger: - Dina prover är bra så det är inga fel på dig. Avvakta några dar & om det inte går över får du givetvis höra av dig igen! Detta är nån magisk mening läkare har. Då undrar jag ju.. om proverna nu är så bra, varför har jag då så ont??? Kan det inte va nått helt annat än min Lupus?? Har man en kronisk & svår sjukdom som jag, får man nästan alltid höra från maskinerna i de vita rockarna som tror de är Gud, att det beror på min Lupus. Jag tror att om jag kom in med brutet ben, så hade de sagt att det beror på min Lupus & det går över av sig självt!! Många läkare har tappat bort sig själva & varför de valt läkare till yrket, nånstans på vägen. När jag kommer till läkaren vill jag ju att de ser mig som den människa jag faktiskt är..människa med känslor & eget tänkande. Inte som nån slags robbot. Jag söker inte läkare för minsta lilla kan jag tala om.. jag söker inte läkare förns jag provat att fixa det själv.... så när jag väl söker läkare, behöver jag verkligen deras hjälp. När de skickar runt en som en annan jävla pingpong boll, för att slippa ta i det själva då blir jag förbannad. Men annars när jag är på årliga kontrollen då jävla ska de tas en massa prover & annat, men när jag söker mig till läkare för att jag har problem då är det minsann ingen som lyssnar. De tycker att de är Gud för att de har vita rockar & de kan leka med människors liv. Men jag tror ju INTE att Gud hade gjort så.

Men nu är ju inte ALLA läkare så här vilsna... jag träffar då & då på fantastiskt ödmjuka MÄNNISKOR i vita rockar som MINNS varför de valt detta yrket & att vara männskliga. Jag har en av dem som läkare i Lund, men tyvärr är det ju svårt att få tid dit & det är ju en ganska lång resa, så jag försöker ju ( mitt dumma nöt, för jag VET ju att jag ingen hjälp får) söka mig på hemmaplan först. Men oftast slutar det ju med att jag får åka till Lund iallafall.

Vad tror de igentligen? Att jag söker mig till dem för att jag tycker det är kul, att jag inte har nått viktigare för mig & att jag har så mycket pengar så jag vet inget bättre råd än att lägga dem på läkarbesök???

Sjukdommen jag har är en allvalig sjukdom som förr kunde leda till döden. Jag tycker själv att jag är lyckligt lottad & att min sjukdom är lugn & "snäll". Jag har i mina ögon en mild form av Lupus.. läkarna säger alltid till mig hur försiktig jag ska vara & ATT JAG MÅSTE TA DET LILLA MINSTA SYMTOM på allvar & kontakta dem. Men när jag nu väl gör det..... då är det inget de kan göra & de tar inte ens alltid emot mig. De har sån dubbelmoral så det är sjukt...Jag önskar så många gånger att det borde vara sjuksköterskorna som va läkare, för de är oftast mycket medmänskliga & förstående.

Som du säkert förstår så har jag just varit i kontakt med vården om min värk i fingrarna & mina konstiga utslag & min läkare här istan skulle sluta vid 12, så han hade ju ingen tid....han tyckte jag skulle ringa till hud på måndag, men ALDRIG att jag ringer dit..har varit där redan om detta & det enda hon säger är: -Det beror på din Lupus.

Ok, kanske de har rätt..kanske det beror på min Lupus, men borde de inte då ta reda på vad som orsakar detta & kanske de kunde ta mig på större allvar och försöka hjälpa mig!?

Nä, för mig är INTE läkarna nån Gud i vit rock!! För mig är läkare INTE mer än människa, just som jag. De borde gå några kurser i bemötande & lite kurser om HÄR & NU!!

Örk... nu fick jag ur mig detta iallafall.... Jag kommer helt säkert att hitta mitt eget sätt att lindra detta, har gjort det förr & jag är inte bitter över min sjukdom..Tvärtom, jag tror att det finns en mening med att jag drabbades av detta.. för tänk så mycket jag lärt mig av detta som friska aldrig får göra. Min sjukdom har lett mig in på fantastiska stigar där jag hittat mycket som kommit att betyda massor för mig.

Nu ska jag avsluta här för att äta, men jag kommer att skriva mer om min tro om varför vissa drabbas av svåra sjukdommar & inte andra......

Dagens ord; Ibland är det bättre att lägga ner viktig tid åt sig själv för att hitta nya vägar, tankar & kanske tillochmed ett nytt liv & inte lämna över ansvaret hos nån annan!!!

Nu är jag äntligen igång med träningen!!! :-D

Nu känns det skönt att vara igång. Börjat lugnt med yogalates. Lugnt & lugnt föresten... det är rejält tufft faktiskt. men det blir bättre när jag blir lite starkare & VIGARE..vig som en elefant :-)

Ska snart köra igång mitt andra pass för denna veckan. I morron är det bassängen.

Jag mår bra, men varit lite trött. Varit lite mycket ett tag nu... & mer blir det..massa av födelsedagar framöver.

Igår va det nyöppning för Det blå huset. Det verkade gå jätte bra. Mia va ganska trött.. det syntes. Stackaren, men nu är det värsta över, nu kan hon ta det i sin egen takt. Det va mycket folk där & jag sände in mina kunder oxå ;-) Hon fick mycket beröm från kunderna. Det är så otroligt fint där. Så gå in & kika när du är på Månen!

Ikväll ska jag till lillasyster på plast party, men först ska jag jobba. Tycker det är så kul att jobba. Men det är lite jobbigt att komma tillbax efter en veckas ledighet... tar en stund innan jag kommer in i det & vad som har hänt under min lediga vecka. Tyckte om att jobba heltid när hon va iväg..hade större koll då... men jag hade kanske ej fixat jobba så under en längre tid. Men kul va det!!

Anton va på innebandy tunering med skolan igår & det hade gått jätte bra. De hade vunnit :-D

Tänk att min son är så stor nu. han har vuxit upp & blivit en underbar & varmhjärtad ung man!

Nu ska jag sätta igång med min träning!!!

Dagens ord;

Har du en dröm.. en dröm om att göra nått eget, el en dröm om att bli frisk, el en dröm om den rätte... ge inte upp den! Våga chansa! Våga ge dig själv chansen att växa som människa. Låt ingen eller inget stå i din väg. Men ta hänsyn till andra på din väg. Kör inte bara på, lyssna på andra & visa hänsyn, en vacker dag kan du behöva andras hjälp & råd! Bränn INTE dina broar!!

Världens bästa äkta man.. han har jag!!!!

Har jag världens underbaraste man då eller??!!!

Igår när jag kom till jobbet, kom det blomsterbud till MIG!!! :-D

Röda rosor. De vackraste & längsta jag någonsin sett. Inget kort va dock med, men jag visste att det va från min älskade man!!!

Vad kärleken är underbar!! Vi har varit ett par i 20 år nu & gifta i 12! Tänk att han fortfarande står ut med mig. Han har verkligen inte haft det lätt. Med tanke på min hälsa. Men han har alltid stått vid min sida & hjälpt mig så gott han kunnat.

Är så glad över att ha han i mitt liv.

Det har inte alltid varit "En dans på ROSOR" men vi har som alla andra hittat lösningar & velat kämpa.

I ett lyckligt förhållande tror jag det krävs enormt mycket ödmjukhet. Att lyssna på varandra. Att ge & ta! Låta varandra vara den de är & inte försöka ändra på partnern

Finns många "fallgropar", & då är det viktigt att ens partner kommer med en hjälpande hand & en hel del förståelse! Ärlighet är Guld i ett förhållande. Inte alltid så lätt kanske, men det stärker förhållandet!

Men jag anser oxå att det är viktigt att man får ha sitt eget liv, även om man är i ett förhållande. Man måste få ha sitt eget. Sina hobbies, sina vänner... ett privatliv. Det tycker jag att jag får.

Min man är ytterst hjälpsam. Han gör det som behövs göras. Ibland kan det dock ta lite tid innan han kommer till skott, men han gör det. Här hemma hos oss, bryr vi oss inte om vad som är kvinnligt eller manliga uppgifter... jag kan lika gärna gå ut & klippa gräset, fixa med veden osv, medans min man kan fixa maten, dammsuga osv. Vi hjälps åt!

Är han sjuk, står jag för det praktiska & tvärtom!

Han är det BÄSTA som hänt mig!! Förutom att han är världens bästa man så gav han mig världens bästa gåva: VÅR SON!!!!

Det vi har är; KÄRLEK & VÄNSKAP!!!!!!!

Han är min bästa vän! Min älskare! Min stöttepelare!! Mitt allt!

Jag älskar dig Magnus!!! Jag älskar dig Anton!!! Ni är mitt ALLT!!!!

Tack för att ni finns i mitt liv!!!!!

Puss & kram lilla frugan & mamma!!

Dagens ord;

Vårda kärleken & ge den näring. Se den spira & förgylla ditt liv. Ta det onda med det goda! Inget kommer gratis, du måste kämpa. Med denna kämparglöd kommer du att upptäcka mycket underbart. Att kämpa i kärleken behöver ej vara jobbigt. Att kämpa i kärleken är ett bevis på nått viktigt!!

Din partner är värd att kämpa för / med!!!!