Nu verkar bloggen funka :-D Ta del av mitt liv,om du vill!!!

Så nu är jag här igen!!! Förlåt för att jag strular med mina bloggar.Hopplös på datoter alltså!!!!Men nu ska det nog bli rätt iallafall!! Idag är det då Lördag & jag är ganska trött.Jobbat mycket denna vecka.Men det är roligt.Människor verkar ta detta med julen på ett mer hälsosammare sätt iår.Många har dragit in på stressen & allt som borde fixas.Många verkar vara mycket lugnare & gladare.Det känns så bra för mig.Julen ska ju vara en glädjens tid..men den förvandlas ofta till ett virrevall av trötta irriterade & sorgliga människors stress.Så det värmer mitt hjärta att se & träffa dessa människor nu när de sparar in på stressen & njuter mer!!! Jag tänkte berätta lite om mig själv denna gång,så ni vet & hänger med i mina texter: Jag är då en ganska glad tjej på 35 år.Gift med Magnus sen 1997,vi har ett barn tillsammans Anton som är snart 13 år.Vi bor lite utanför stan i ett litet hus.Vi har tre katter,hamster & fiskar. Jag har haft ett tufft liv på många sätt.Jag va sjuk som barn och fick genomgå operationer,led av svår Migrän m aura.Missade mycket i skolan.Sen växte jag upp till 15 åring,då träffade jag min man.Livet va underbart. Jag blev gravid & födde vår efterlängtade son,men jag mådde inget vidare.Ingen förstod varför.Hade mycket värk & enorm trötthet.Anton va ganska sjuk själv när han va liten.Magnus jobbade mycket & va sällan hemma,så jag fick ta det mesta själv.Det va en oerhört jobbig tid. Tillsist fick jag iallafall diagnosen SLE,vilket är en reumatisk-bindvävs sjukdom. En svår & strulig sjukdom.Jag blev halvt sjuk pensionär.Jag va inte gammal då & det va ju ett litet slag i ansiktet,men jag va ändå ganska nöjd med livet. Jag fick hjälp från arbetsförmedling/rehab och jag fick jobb i den då ensamma Djuraffären.Jag trivdes så bra & min arbetskamrat va helt underbar.Vi hade mycket kul.Men arbetsuppgifterna blev för svåra för min kropp så efter två år klarade jag ej mer.Slutade & gick sjukskriven .Jag bara HATAR att gå hemma.Jag mådde allt sämre.Tog tag i problemet efter ett tag hemma & fick jobb i Blå kiosken.Där trivdes jag oxå jätte bra..men även där fick jag tillslut sluta.Jag jobbade halvtid ,men min kropp orkade inte.Ännu en gång kände jag mig totalt misslyckad. Kommentarer från människor sårade mig så djupt.De kunde säga : Du ser ju inte alls sjuk ut! Du som är så ung borde kunna jobba!!! osv. Det va oerhört kränkande & sårande att höra. Jag blev deprimerad. Mitt liv va svart.Jag gjorde så gott jag kunde med att vara en bra mamma & en bra hustru,men jag va helt slut. Inte nog med det...jag blev beroende av smärtstillande.Citononen tog över mitt liv.Max dosen va 8 tbl/dag,jag tog 38!!!! Jag bad min dåvarande läkare om hjälp.Jag har alltid varit helt ärlig mot mina läkare,jag sa som det va,att jag blivit beroende.Men hon sa att det va jag inte & skrev ut 700 tbl till!!!! I flera år kämpade jag med detta missbruk.Försökte sluta på egen hand,men det gick ju så klart inte. Fanns stunder i mitt liv när jag inte förstod varför jag skulle finnas!Mitt liv kändes slut!Vad fanns det att leva för!? Min son & min man!!! Men jag orkade inte ens glädjas över att jag hade dem.Vad va det för mening? Men med hjäp & förståelse från nära & kära.... kloka ord & stöttning,lyckades jag ta mig upp till ytan. Jag slogs för min rätt & lyckades på nått sätt tjata mig in till en Sjuksköterska på beroendeenheten i Växjö.Jag fixade tillsist en remiss dit och det förändrade mitt liv. Jag lades inte in utan jag fick åka dit på samtal ganska intensivt.Jag visste ju vad jag vill...jag VILLE LEVA...så med den styrkan & viljan att leva och att jag fick träffa just denna sköterskan,gjorde att mitt liv sakta vände & blev allt ljusare. Jag gick där ganska länge & vi startade även en grupp som va för enbart kvinnor i min sitts och det va en underbar men även sorglig grupp som bildades.Men vi hjälpte varandra och det blev ett bra slut på en så sorglig och helt onödig historia. De sista åren i mitt missbruk,fixade jag själv.Jag blev allt starkare & tillslut va jag FRI!!!! Ni anar inte hur denna känslan är.FRI!!!! Jag är FRI!!!!! Har nu varit helt fri från tbl i två år.Känns helt fantastiskt. Men min sjukdom finns ju kvar....men jag tar inga mediciner.Jag är RÄDD för tbl!!!Det är min största rädsla..Tabletter. Mina nuvarande läkare är så förstående och underbara mot mig.De förstår min rädsla och de ta hänsyn till den så långt de kan.Smärtstillade tbl tar jag inte överhuvudtaget nu.Inte ens alvedon.Jag har hittat andra vägar. Jag har tränat & gått kurser i KBT,Mindfulness,läst många många böcker om självhjälp,gått på hypnos,tidigare liv regritioner,använder avslappning,spikmatta,naturläkemedel..med mycket mera. Jag tar eget ansvar över mitt liv.Jag väljer helt själv vilka vägar jag vill gå! Jag har återfått min kontroll över mitt eget liv & den känslan går ej beskriva!!!! Men livet kommer med sina överraskningar..både tuffa & glädjande.Livet är fult av motgångar & medgångar.Nu gäller det för mig att välja själv.Inte låta nån annan best vilken väg jag ska ta! Goda råd & tips är jag ALLTID öppen för,men valet är MITT...bara MItt.!!!!! Nu har jag oxå kommit i kontakt med likasinnade som jag.En härlig grupp som jag värdesätter var och en.Jag träffade dem genom Azna-klubben via BLÅ HUSET som finns i Ljungby. Vi träffas och umgås & hittar på massa kul ihop.Alla..var & en av dem,ger mig så mycket.Jag är så tacksam för va och en av dem!!! Nu ska jag avsluta detta,hoppas ni fått lite inside av mig och mitt liv. Hoppas ni väljer att följa min blogg & ta del av mig & mitt liv! Med dessa ord säger jag på återseende & tack för att du tog dig tid att läsa!!! Sprid ut din glädje,din omtanke,din värme & ditt ljus till ALLA du möter & du får det samma tillaka!!!