onsdag 10 juni 2009

Jag känner av stressen som blivit nu ett tag! Jag är trött & sorgsen inombords.
Igår när jag varit på möte, fixat med möhippan & allt annat,
&
skulle gå till bilen för att åka hem..
då hade jag GLÖMT vart jag parkerade bilen!!
Inte klokt!! Detta händer mig lite nu & då när jag haft stress runt mig. Men det är ju konstigt att jag tillåter mig bli så stressad. Men det blir nog så när det blir förmycket,
jag följer bara strömen & vill få det ur världen så fort jag kan.. men så blir det FÖR mycket.
Allt som hänt den senaste veckan.. med min son bla. har tagit musten ur mig.
Jag vet att människor menar väl & vill peppa mig.. men att hela tiden få höra att det finns de som har det värre & de känner nån som varit ute för nått liknade & de gick bra för dem så du ska inte oroa dig el klaga...
Det känns i hjärtat!
Just NU handlar detta om det käraste jag har. Jag känner att jag har ALL rätt att få bli orolig & kanske ha ett behov av att prata om detta till nån.
Visst jag är oftast glad & ser saker positivt..
men jag är människa..
har inte jag samma rätt som alla andra att hamna i tvivel & oro???
Det har blivit för mycket för mig den sista tiden. Det har uppstått konflikter utan att jag har fått nån som helst förklaring om vad det är jag gjort!
En nära & kär hör inte av sig.. vet ej varför.. Skulle verkligen behövt dens stöd just nu.. har gett mitt stöd till denna MER än EN gång & nu svarar personen inte ens på mina med.
Ibland undrar jag.. eller rättare sagt OFTA undrar jag hur en del människor tröstar!
När det handlar om dem, då ska man kasta allt man har för att trösta dem.. men när de sen mår bra.. då är det som man glöms bort.
Idag känner jag verkligen av stressen. Hur den dränerat min energi. Jag känner mig väldigt sårbar & överkänslig.
Men då är det så!!
Jag träffade en person igår som betyder mycket för mig..
jag vet inte om det är inbillning ( jag hoppas det!!)
men när jag berättade en sak så tyckte jag precis att denna himlade med ögonen.
Jag hoppas att jag inbillade mig... men det sårade mig. Det gnager i mig.
Även om man inte är överens om nått, så himlar man inte med ögonen.
Va då så pass ärlig att du säger nått istället.
Himla med ögonen är ett bevis på att du tycker jag är helt knäpp!!
För mig är detta en enormt jobbig period jag måste igenom.
Det kanske upplevs som en bagatell i andras ögon & därför himla med ögonen.
Men för MIG är det INTE en bagatell!!
Detta handlar om min systers möhippa som tar mycket tid & energi, det handlar om att jag vill göra mitt bästa på jobbet..
det handlar om att jag vill vara en bra fru & mamma..
en bra vän, det handlar om min oro för mitt barn!!
Jag vill räka till för alla, men jag måste få nått tillbax!
Himla en vän med ögonen när jag sitter & blottar mitt innersta...vad är det för vän??
Jag måste inbillat mig det!!
Ja, nu bestämmer jag mig för att jag inbillade mig!!!

Vi alla har mycket vid denna tiden. Det är studenter, skolavslutningar, möte hit & dit..

Men det är väl inte en tävling om vem som har det jobbigast???

Jag har fått den känslan sista tiden. Känns som att bara för att jag inte jobbar heltid, så har jag inte så mycket att göra.. då borde jag hinna att fixa & trixa.

Men snälla nån. Det finns en anledning till att jag inte jobbar heltid. Jag är sjuk. Jag har inte den orken. Min kropp klarar till en gräns sen lägger den av. & denna stress som min sons hjärta gett mig tar så mycket av mig. Varför är det ok för någon att vara orolig för sitt djur el människa, & jag ska visa den förståelse för att den inte hinner eller orkar saker & ting,

medans jag INTE får samma rätt att ha oro!?! Varför ska mina problem bagatelliseras medans andra ska få massa uppmärksamhet & förståelse??

, fy vad detta inlägg blev negativt. Förlåt, men detta är vad som kom upp när jag började skriva så det är detta som behövde få ta plats just nu. Kanske jag mår bättre & få lite perspektiv på allt nu när jag fått ner känslorna på "papper" & satt ord på dem!!??

Va rädda om er & när dagarna känns tunga & orättvia...

lev i det.. men bara för en stund.. sen måste vi släppa taget för att inte vältra oss i det svåra... men slå inte dig själv för att du känner som du gör..

ingen kan alltid vara på topp!!!

4 kommentarer:

  1. Ja ibland är det bara för mycket kan tänka mej att Du just nu är inne i en stor tromb.
    Visst har människor svårt att sätta sig in i andras situationer och det är ju omöjligt också...
    Det man själv upplever kan ingen annan känna jag har blivit mer beslutsam att inte berätta för jag har liksom Du upplevt himmling med ögon och prat bakom ryggen.
    Folk som går rakt igenom livet utan bekymmer och sjukdommar vad blir det av dom???
    Det viktigaste av allt är de man har närmast och att man kan få en stor varm kram när man behöver det.
    Kram och sköt om dej!

    SvaraRadera
  2. Hej Tina!
    Du får så gärna skicka mail till mig hur mycket som helst och prata av dig. Jag vet hur jobbigt det kan vara ibland. Då kan det vara bra att få snacka med någon. Jag känner igen mig själv i så mycket det du skriver om på din blogg. Jag har tidigare lovat att berätta en hel del om mig själv. Det kommer ett mail. Men just nu har jag råkat ut för en pangförkylning så jag orkar inte så mycket. Ha det så bra du kan i all oro du känner för din son.
    Kramis från Margit(maxelonia)

    SvaraRadera
  3. Hej vännen .
    Jag förstår precis hur du känner .
    Och mamn får känna så det är din fulla rätt.
    Jag är där själv jsut nu . Nånstans lyser en stjärna som kommer vägleda oss dit vi ska . Men det kan kännas mörkt och kallt innan man hittar denna speciella stjärna .
    Hoppas att du hittar din snart . Många själsliga kramar till dig får du iallafall.
    Du jag har lagt till mig själv . För jag kommer ha blogg här inne som heter detsamma som hemsidan .
    Kram gumman . från Tomtemor

    SvaraRadera
  4. Men Tina du har all rätt att vara förtvivlad rädd och orolig, och inte tycka att tiden räcker till.
    du är inne i något så svårt så det är svårt att sätta namn på det. jag skulle definitivt inte himmlat med ögonen. nä i denna stund måste ni familjen få lugn och ro med tanke på vilken oro ni har för er son. låt allt annat bara vara det är inte så viktigt som sonen, för han är det viktigaste..jättekram och du måse vara rädd om dig,,,,

    SvaraRadera

*♥**.¸☆.**♥*´•.¸¸❤¸¸.•☆*♥*Tack alla fina stjärnor som så starkt lyser upp mitt liv, för att ni lämnar en liten hälsning till mig! Det gör mig glad! Varmt välkommen tillbaka! Kram Tina *♥**.¸☆.**♥*´•.¸¸❤¸¸.•☆*♥*

LinkWithin

Related Posts with Thumbnails