Jag känner av stressen som blivit nu ett tag! Jag är trött & sorgsen inombords.

Igår när jag varit på möte, fixat med möhippan & allt annat,

&

skulle gå till bilen för att åka hem..

då hade jag GLÖMT vart jag parkerade bilen!!

Inte klokt!! Detta händer mig lite nu & då när jag haft stress runt mig. Men det är ju konstigt att jag tillåter mig bli så stressad. Men det blir nog så när det blir förmycket,

jag följer bara strömen & vill få det ur världen så fort jag kan.. men så blir det FÖR mycket.

Allt som hänt den senaste veckan.. med min son bla. har tagit musten ur mig.

Jag vet att människor menar väl & vill peppa mig.. men att hela tiden få höra att det finns de som har det värre & de känner nån som varit ute för nått liknade & de gick bra för dem så du ska inte oroa dig el klaga...

Det känns i hjärtat!

Just NU handlar detta om det käraste jag har. Jag känner att jag har ALL rätt att få bli orolig & kanske ha ett behov av att prata om detta till nån.

Visst jag är oftast glad & ser saker positivt..

men jag är människa..

har inte jag samma rätt som alla andra att hamna i tvivel & oro???

Det har blivit för mycket för mig den sista tiden. Det har uppstått konflikter utan att jag har fått nån som helst förklaring om vad det är jag gjort!

En nära & kär hör inte av sig.. vet ej varför.. Skulle verkligen behövt dens stöd just nu.. har gett mitt stöd till denna MER än EN gång & nu svarar personen inte ens på mina med.

Ibland undrar jag.. eller rättare sagt OFTA undrar jag hur en del människor tröstar!

När det handlar om dem, då ska man kasta allt man har för att trösta dem.. men när de sen mår bra.. då är det som man glöms bort.

Idag känner jag verkligen av stressen. Hur den dränerat min energi. Jag känner mig väldigt sårbar & överkänslig.

Men då är det så!!

Jag träffade en person igår som betyder mycket för mig..

jag vet inte om det är inbillning ( jag hoppas det!!)

men när jag berättade en sak så tyckte jag precis att denna himlade med ögonen.

Jag hoppas att jag inbillade mig... men det sårade mig. Det gnager i mig.

Även om man inte är överens om nått, så himlar man inte med ögonen.

Va då så pass ärlig att du säger nått istället.

Himla med ögonen är ett bevis på att du tycker jag är helt knäpp!!

För mig är detta en enormt jobbig period jag måste igenom.

Det kanske upplevs som en bagatell i andras ögon & därför himla med ögonen.

Men för MIG är det INTE en bagatell!!

Detta handlar om min systers möhippa som tar mycket tid & energi, det handlar om att jag vill göra mitt bästa på jobbet..

det handlar om att jag vill vara en bra fru & mamma..

en bra vän, det handlar om min oro för mitt barn!!

Jag vill räka till för alla, men jag måste få nått tillbax!

Himla en vän med ögonen när jag sitter & blottar mitt innersta...vad är det för vän??

Jag måste inbillat mig det!!

Ja, nu bestämmer jag mig för att jag inbillade mig!!!

Vi alla har mycket vid denna tiden. Det är studenter, skolavslutningar, möte hit & dit..

Men det är väl inte en tävling om vem som har det jobbigast???

Jag har fått den känslan sista tiden. Känns som att bara för att jag inte jobbar heltid, så har jag inte så mycket att göra.. då borde jag hinna att fixa & trixa.

Men snälla nån. Det finns en anledning till att jag inte jobbar heltid. Jag är sjuk. Jag har inte den orken. Min kropp klarar till en gräns sen lägger den av. & denna stress som min sons hjärta gett mig tar så mycket av mig. Varför är det ok för någon att vara orolig för sitt djur el människa, & jag ska visa den förståelse för att den inte hinner eller orkar saker & ting,

medans jag INTE får samma rätt att ha oro!?! Varför ska mina problem bagatelliseras medans andra ska få massa uppmärksamhet & förståelse??

Nä, fy vad detta inlägg blev negativt. Förlåt, men detta är vad som kom upp när jag började skriva så det är detta som behövde få ta plats just nu. Kanske jag mår bättre & få lite perspektiv på allt nu när jag fått ner känslorna på "papper" & satt ord på dem!!??

Va rädda om er & när dagarna känns tunga & orättvia...

lev i det.. men bara för en stund.. sen måste vi släppa taget för att inte vältra oss i det svåra... men slå inte dig själv för att du känner som du gör..

ingen kan alltid vara på topp!!!