Sentemental

Idag har jag rensat bland min sons gamla saker!

Oj, vad sentimental jag blev!!

Vilka underbara minnen som blommade upp när jag stod där med alla dessa

fina saker i mina händer!

Hans små vantar, hans lilla mössa med ludd, hans favorit filt..

alla hans små leksaker han suttit timmar & lekt med.

Hans små gubbar & alla hans dinosaurier..

han ÄLSKADE dinosaurier.

Alla hans små pirat gubbar..

Å, vilka underbara minnen.

Jag kan ju säga att det va mycket svårt att rensa där.

Alla ting har ju ett minne bakom.

Men jag va tvungen att solla lite.

Det jag sollade bort skänkte vi & det andra packades åter ner i kartongerna

&

sen in i förrådet igen!!

Jag är så tacksam för alla de fina minnen jag fick uppleva idag!!

Min son föddes 14 Maj 1996.

Han födelse va något dramatisk & det va en stund när de inte va riktigt säkra på utgången.

Men tillsist tog han sitt första andetag ute i världen.

Han födde med läppspalt & han hade suttit fast i mitt bäcken under ganska lång tid, så hans lilla huvud såg ut som en blå/röd banan.

Han va inte det vackraste barn när han föddes.

Han påminde om Odjuret , som gick som tv serie då.

Nu tycker du nog jag är hemsk som skriver så om min egen son..

men han VA inte vacker..

men det spelade ingen roll, han va MIN.

Jag älskade honom av helaste mitt hjärta från 1:a stund jag såg han.

Jag minns hur en sjuksköterska kom in efter & frågade om jag räknat hans fingrar & tår!

Jag blev tvärilsk!!

- Det spelar väl för fan ingen roll om han har 10 fingrar & 10 tår eller mindre eller fler... Han LEVER!!!!

Jag tyckte hon va helt koko i huvudet som ställde den dumma frågan när det va så kritiskt en stund.

Men han hade alla sina fingrar & sina små tår :-)

Det va under förlossningen min sjukdom ( SLE ) bröt ut.

Det va en oerhört tuff tid.

När han va 3 månader blev det operation på M.A.S

Det gick jätte bra & han blev så fin!

När han blev lite äldre visade det sig att han va öron & astma barn.

Min man jobbade borta mycket under sonens 1,5 år, så jag fick klara mig själv.

Det va en väldigt jobbig & turbulent tid.

Jag som va sjuk, min son som va riktigt sjuk.

Mannen hade bilen så jag fick ta vagnen i ur & skur dag som natt, när han blev så dålig att jag va tvungen att ta mig akut till Dr..

vilket tyvärr va ganska ofta.

Till sist fick han en egen inhalator så vi kunde sköta hans astma

lättare hemma utan att behöva söka läkare i tid & otid.

Min son va ALLTID glad.

Han va en riktig chamör redan som liten.

Nu är han 13 år!

Tonåring!!

Mycket har förändrats..

en del som är lite jobbigt att acceptera.

Som att han inte behöver mig på samma sätt som innan.

Men det är ju inte negativt, utan positivt.

Han ska ju lära sig att klara sig på egen hand..

men det kan vara lite svårt för lilla mamma att släppa taget :-)

Så idag har jag fått gå igenom både fina & mindre fina minnen.

När jag fann hans inhalator, började jag nästan gråta!

Den maktlöshet som mamma, jag då kände kom upp & det va tungt.

Så det va verkligen inte lätt att rensa bland hans saker.. för varje liten sak har ett minne..

men minnet lever kvar inom mig!!

Min son Mamma älskar dig så ofantligt mycket!!

Du, Pappa & jag mot resten av världen!!!