torsdag 10 september 2009

Vet du hur mycket ditt leende till en främling kan betyda??

Idag är jag trött!!
Borde städat & förberett inför kalasen, men känner att orken räcker inte till det idag.
Jag ska jobba sen oxå.
Ibland är det bara så att kroppen säger STOP!
Men sen är det ju inte alltid vi väljer att lyssna till den!
Jag tror att vi hade varit bra mycket friskare i världen om vi bara lärt oss att lyssna mer till oss själva.
Är det inte lite konstigt att vi lyssnar på vad andra har att säga OM & till oss.. varesig det är positivt el negativt...
men sen har vi så himla svårt att lyssna till oss själva.
Jag jobbar som kontaktperson åt en kvinna som är psykisktsjuk.
Hon har det jätte jobbigt med att hantera vad hon tror, alla som prata om henne!
Vilket de inte gör, men hon är helt säker på det. Det kan bli väldigt påfrestande för mig att gång på gång få säga samma saker & peppa henne.
Men jag brukar tänka så här:
- Men hon har ju inte helt fel. Vi människor kan vara så elaka mot varandra. Vi pratar skit om varann & vi pratar även illa om människor som vi EGENTLIGEN inte känner!!
Vi har förutfattade meningar om andra. Vi glömmer bort att ALLA har ett bagage de släpar runt på. Ingen av oss vet ALLT om ALLA & vi vet inte VARFÖR en viss person handlar som den gör. Ändå ge vi oss själva rätten att klaga & prata illa om den personen.
Alla sjukdomar är inte synliga!! Det finns många ( därbland jag ) som lider nått fruktansvärt, men det syns inte på utsidan. Vi människor är duktiga på att :
- Det som inte syns.. finns inte!!
Det är skrämmande tycker jag.
Vet inte vad det är men idag har jag en konstig känsla. Det känns som det är nått som kommer att hända idag. Nått som inte är positivt. Jag bruka känna det i magen. Det är där min intuition sitter. Jag brukar känna mig lite nere & bräcklig.
Det är just så jag känner mig idag.
Jag tror jag anar vad det handlar om & jag lovar att berätta sen.
Jag träffar på alla sorters människor i mitt yrke. Jag vill inte tro att det finns elaka människor.. men det gör det. De mår helt säkert skit, men jag börjar bli trött på att det bara är JAG som ska visa dem förståelse & ta emot skräp från dem. Det är inte MITT fel att de har el haft det jobbigt. Det har jag oxå, men inte går jag runt & är bitter & elak mot andra för det!! Det har jag INGEN SOM HELST RÄTT TILL!!
Jag tar däremot tag i det som får mig att må dåligt & gör nått åt det. Inte det lättaste alltid, men jag skyller inte på nån annan.
Vad är det för signaler vi sänder ut till våra barn???????
I min sons förra skola va det en liten flicka vars pappa är RASIST, hon kom en dag till skolan ( hon är runt 8-9år) med en plastkasse.
Rätt va det är bevittnar några hur hon började springa efter en utländsk jämngammal pojk med sin kasse i högsta hugg...
En lärare fick till slut tag på flickan & undrade vad hon höll på med & vad hon hade i sin kasse.
Flickan svarade :
- Jag har en sten i min kasse & jag ska slå den i huvudet på ....... ( pojkens namn )
- Men älskade vän! utbrast den chockad läraren, varför i hela friden det??
- Det sa min pappa, svarar flickan med ett leende.
Detta är taget ur det verkliga livet. Jag känner sympati för denna lilla oskyldiga flicka som vill göra som sin pappa säger. Han är hennes idol.
Det är vad jag kallar feghet i största grad. Att lära sitt barn nått så grymt.
Så vi människor är så grymma.
Jag har väldigt mycket empati & jag ska vara ärlig att säga att det är inte alltid så roligt el lätt.
Det gör nämligen att jag har sån inlevelse i andra att jag lätt ta på mig deras känslor & känner det de känner. Det kan vara väldigt svårt för mig att solla vilket som är MITT & vilket är andras. Så jag kan gå & må så dåligt utan att veta varför.
Det kan räcka att jag möter en gammal man på stan & det hugger till i hjärtat & magen & jag blir ledsen. När jag va yngre kunde jag inte hantera detta alls. Jag blundade ibland när jag började känna dessa känslor, för att slippa må dåligt, men inte hjälpte det.

Så att se & höra hur mina medmänniskor behandlar varandra & sig själva gör så ont i mig.

Önskar att vi kunde hjälpa varnadra istället för att blunda. Vi blir mer & mer egosentriska. Ibland kan jag bara stå helt stilla & iaktta människor. Många har så brott att de inte ens märker den lilla flickan som ler mot dem med hela sitt lilla ansikte. El den lilla hunden som viftar så ivrigt på svansen & ber om lite uppmärksamhet.

Det kan vara jobbigt att känna denna stora empati Men hellre för mycket än för lite!!!!!!!!!!!!

Vill du jobba tillsammans med mig??

Jag skulle bli så glad om du vill hjälpa mig att föra lite glädje vidare, skulle du vilja hjälpa mig med det?

Uppdraget är mycket enkelt:

Best en dag då du ger ett leende till ALLA du möter. Säg gärna HEJ oxå. Spelar ingen roll om du känner personen el inte!!

Du får mer än gärna ta det till en självklarhet varje dag!! Att le mot de du möter.

eller

gör en fin gärning mot någon.. håll upp dörren år den gamla kvinnan med rullatorn

eller

låt den unga killen som står bakom dig i kön i butiken, gå före dig för han har bara en dricka i handen & rasten är snart slut..

Vill du anta utmaningen??

8 kommentarer:

  1. Hej kära vän!
    Har precis utfört uppdraget eftersom vi varit till Byns butik ;)
    Det är verkligen ruggigt vad vi vuxna kan överföra till våra barn.Hujeda mej.
    Vi ska vara en god förebild inte bara för barnen utan även för andra.Du är ett bra exempel på det och skriver så mycket bra jag ser framemot varje dag när jag får läsa det Du skriver.
    Sköt om Dej och hoppas det blir en bra dag och att din intuition är sann.
    Kramar!

    SvaraRadera
  2. Har redan utfört uppdraget. En ledsen kvinna fick ett leende och ett hej!
    Du skriver långt och mycket om hur livet kan vara och är! Ruskigt när man för över sina värderingar på sina barn....ja, det gör vi ju alltid...men när värderingarna inte stämmer med gängse värdegrund.
    Hoppas att det inte blir så allvarligt, det som din magkänsla säger dig...men läser man astrobloggen (fniss, fniss) så är det inte så underligt att saker händer!
    Kramar till dig och tack för dina alltid lika goa kommentarer hos mig!
    /Lotta

    SvaraRadera
  3. Tack gulliga du ♥.Ja fynd hit och fynd dit. Jag undrar när min man säger stopp hihi. Vi hade en fin pratstund idag och det är så kul att träffa sina blogg vänner. HOppas ju få träffa fler nån dag b la dig! ha en fin kväll nu kram

    SvaraRadera
  4. Utmaningen är antagen.. och inte svår att utföra!
    Jag brukar ofta le åt människor jag inte känner och även säga hej... och det är lika fantastiskt varje gång man märker att de blir så glada av det!

    Det gäller att sprida positiv energi!

    Kram till Dig min vän!

    SvaraRadera
  5. Hej Tina! Jättebra inlägg, bra skrivet. Man måste lära barnen alla är lika värda oavsett t ex hudfärg,handikapp, mm. De som vi gör mot andra människor ser barnen och gör likadant. I mitt jobb i vården har det oxå förekommit att man har förutfattade meningar om viss personal som skall jobba extra el dyl, men jag vill bilda mig en egen uppfattning om den personen, för ibland kan det vara så att personkemin inte stämmer med alla, men jag brukar säga att jag är anpasssningsbar och kan jobba med alla, sedan kan jag på fritiden välja bort att träffas privat.
    Utmaningen är antagen...jag brukar vara öppen och glad för andra, samt behöver någon hjälp så hjälper jag till, det går automatiskt.
    Ha de gott vännen
    Kramiz Britt

    SvaraRadera
  6. Spännande! jag antar utmaningen... Jag minns för ca 15 år sedan en kvinna jag mötte i en park. Hon log ett sådant underbart leende, det skeen om henne. Det gjorde mej glad! Jag kommer alltid minnas det, så tänk vad ett leende mot en främmande person faktiskt kan sätta sig... Kram

    SvaraRadera
  7. Hej vännen!

    Utmaningen är i stort sett redan utförd, det gäller att bara fortsätta i samma anda.

    Att hälsa på någon man möter ute i samhället som man inte känner kan betyda något oerhört för den personen, personen kanske har en dålig dag, mår dåligt eller kanske inte har några vänner. Eller på något vis behöver en liten uppmuntran om att hon/han syns av omgivningen.

    Alla behöver vi ju bli sedda och bekräftade, att då någon visar med ett leende en nick, ett hej, att jag ser denne person, och bekräftar dennes identitet, kan göra underverk för den personen.

    000000000000000000000000000000000000000000000

    (Från A Course in Miracles)

    Vi behöver alla känna att vi behövs och att vi blir uppskattade.

    Att ge ett berömmande ord till någon lite då och då är att tänka på.
    Vem du än möter, kom ihåg att det är ett heligt möte.

    Som du ser honom eller henne, kommer du att se dig själv.

    som du behandlar honom eller henne, kommer du att behandla dig själv.

    Som du tänker om honom eller henne, kommer du att tänka om dig själv.

    Glöm aldrig detta, för i honom eller henne kommer du att finna dig själv, eller förlora dig själv.

    000000000000000000000000000000000000000000000

    Att arbeta med människor som har ett psykiskt handikapp är väldigt tålamodsprövande, det tar också mycket på krafterna.
    Man vill så gärna hjälpa till och lösa alla problem så det kan bli för mycket ibland, själv gör jag som du lever mig in i deras situation kanske lite för mycket.

    000000000000000000000000000000000000000000000

    Men vilken hemsk förebild den lilla flickan får växer upp i. Hoppas hon får lära sig andra värderingar på livets stig.

    000000000000000000000000000000000000000000000

    Lyssna till kroppen Martina, vila och ta det lugnt, önskar dig en underbar weekend!
    Kram

    Yvonne

    SvaraRadera
  8. Låter som jag .känner så likt dig.

    SvaraRadera

*♥**.¸☆.**♥*´•.¸¸❤¸¸.•☆*♥*Tack alla fina stjärnor som så starkt lyser upp mitt liv, för att ni lämnar en liten hälsning till mig! Det gör mig glad! Varmt välkommen tillbaka! Kram Tina *♥**.¸☆.**♥*´•.¸¸❤¸¸.•☆*♥*

LinkWithin

Related Posts with Thumbnails