Ge aldrig upp !!!!

Att leva är ingen lätt sak!

Livet kan ha många otrevliga överraskningar i fickan.

Men en sak jag lärt mig under mitt 36 åriga liv, som innerhållit mer än en otrevlig överraskning, är att GE ALDRIG UPP!!!

Hur mörkt det än ser ut.

När de där jobbiga tankarna kommer, när ensamheten smyger sig på, när värken når kulmetern, när sorgen är på väg att ta över, när ilskan håller på att äta upp en inifrån, när sömnen lyser med sin frånvaro..osv...

Nått jag lärt mig är att jag MÅSTE tillåta mig känna allt detta.

Är det ilska jag känner, måste jag leva ut den.. gör jag inte det utan lägger den åt sidan allt för länge kommer den snart att expandera & ta över.

Alla känslor vi har är viktiga.

De finns där.

Ibland kan jag undra vad det är för fel på mig.. varför känner jag så här? Det måste vara fel på mig...osv

Men det är det INTE!!

Vi kan visst bli lurade av våra känslor, men om vi inte lever ut dem, får vi aldrig veta vilket & då är ju risken stor att den sk inbillade känslan blir verklig till slut.

Jag har ju som du vet ett gäng " vänner " ( sjukdomar )

Det är inte alltid så lätt att leva med dem. Jag menar de lever ju så nära inpå en. De finns där ständigt & lyssnar jag på dem & gör det de ber mig om då är vi vänner, men behandlar jag dem respektlöst då har jag några hemska ovänner att tampas med.

Jag har gått på KBT för längesen & det va en otrolig lärdom.

Jag har sån nytta av det hela tiden.

Ibland är det lättare & ibland är det svårare.

Att leva med sina "vänner " är inte en lätt sak. det är inget man bara låser in i ett skåp när man inte orkar.

Nä, de finns där 24 tim om dygnet.

Så då måste jag hitta sätt att lindra mina "vänner ".

Jag har letat i många många år & jag kan säga att mitt liv har sett riktigt mörkt & kusligt ut..( skrivit om det i andra inlägg, bla i mina första inlägg där jag presenterar mig själv..läs dem om du vill )

Livet har INTE varit en dans på rosor för mig, men jag är så tacksam över det som varit, för om inte det varit hade inte jag varit den jag är idag.

Hur mörkt det än är så finns där hopp!!

Ge inte upp.

Va inte rädd för att be om & ta emot hjälp!

Det är INGEN svaghet!!

Att vara sjuk är ingen LITEN sak!

Men trots det möter man ofta på de okunniga som kläcker ur sig kommentarer som

"-Det kan inte va så farligt! Ryck upp dig!"

Eller denna då..

"- Varför går du hemma & drar benen efter dig? Du verkar ju må hur bra som helst, du borde ju kunna jobba"

Jag har fått höra mycket under åren ska du veta.

Många gånger av dem som BORDE visa mig mest förståelse av alla.

Det är sårande & kränkande.

Jag går väl inte hemma sjukpensionär för att jag tycker det är kul!!??

Vad tror de??

Eller denna kommentaren då

-" Du som BARA går hemma hela dagarna, det kan väl du fixa?"

Jo, jag går ju bara här hemma hela dagarna & päser & skrattar åt alla idioter som är friska & jobbar!! eller??

Nä, skulle inte tro det!

Att som sjuk hela tiden behöva stå upp för sig själv & inte bli betrodd tar på energierna.

Men jag lärde mig sakta men säkert att undvika dessa människor.

Jag stärker mitt sätt att tänka. Jag lärde mig vända de negativa tankarna till positiva.

Det är inget lätt jobb.

Att återhämta sig från sjukdom eller att kämpa sig till så pass frisk man nu kan bli ÄR ett HELTIDS JOBB!

Friska förstår inte det.

Alla läkarbesök som ska göras, alla resor till & från undersökningar, allt arbete man utför när man "bara" går där hemma & drar benen efter sig.. som många friska tror vi gör, då arbetar vi.

Vi arbetar 24 tim / dygn.

Det finns så mycket misstanke, avundsjuka, bitterhet & lögner, som gör att vi sjuka får jobba hårdare än någon annan.

Att vi ständigt ska behöva försvara oss inför dessa som vägrar ens försöka förstå.

Sen kommer då de som inte är ett skit sjuka & utnyttjar systemet vilket leder till att misstankarna & bitterheten växer sig större.

Då är det vi som verkligen ÄR sjuka som får kämpa ÄNNU hårdare för våra rättigheter.

Att inte bli betrodd.

Hur känns det?

Att sitta där med sin värk eller sin depression & bli nekad hjälp!

Hur känns det?

Hur kan så många låtsas vara sjuka för att de tycker det verkar gött att gå hemma & inte göra ett skit & ändå få pengar?

Jag håller med en av er som skrev en kommentar till mig i går

- Vi kan ju byta liv bara för en dag.. du skulle inte klara av det!

Så har jag sagt många gånger till de som tror att det är nått positivt att gå hemma sjukpensionär!!

Jag brinner verkligen för detta! Kalla det "De sjukas rätt i samhället", om du vill.

Jag har fått kämpa hela livet & minsann inte fått någon gratis.

Jag har fått vara "frisk" för att vara sjuk. För att orka.

Men det har varit värt det.

Det har lärt mig så mycket.

Hur mörkt det än ser ut - Ge inte upp!!

Låt inte någon annan bestämma över dig eller vad du ska göra eller inte.

Lyssna till dig själv & stå på dig.

Säg NEJ om du inte har orken att göra nått som någon annan tycker.

Lyssna & lär av dig själv.

Finns inte någon som känner dig eller din kropp bättre än du!

Finns inte ett prov att ta hos läkaren som kan tala om hur du mår!!

Jag har mått riktigt dåligt men proverna har inte visat nått & då är det ju inga fel på mig.. eller??

Jag har träffat på många rötägg till läkare.

Men nu är det slut med det.

Nu har mitt jävlar anamma kommit.

Nu säger jag ifrån & det med nåda.

Ingen läkare ska sitta mitt emot mig & visa mig nonchalans... då går jag.

Jag går väldigt sällan till läkare idag. Jag jobbar på egen hand.

De är dyrt men det är värt det. För jag kan göra mer för mig själv än någon läkare någonsin kan göra.

Jag vet att mediciner är bra men inte alltid.

Ibland kanske det finns andra vägar att ta INNAN jag tar mediciner.

Som KBT, healing, samtalsterapi, meditation, mm

Alla tjatar om hur viktig motion är & att ALLA kan motionera.

Men om du mår så kass att du inte orkar stiga upp på morronen??

Jag måste ju först & främst komma ur det INNAN jag kan ens tänka på motion eller?

Nä, många anser att motion är lösningen på ALLT!!

Bra kost & motion!!

Men snälla goa ... för att jag ska KUNNA äta el motionera måste jag ju ha energi!

Jag måste fyllas på med energi för att orka äta & motionera.

Jag måste orka ta mig upp ur sängen för att kunna äta & motionera!!

Denna okunskap gör mig vanhelig.

Alla svar finns INTE i motion. Motion är ett bra sätt att FORTSÄTTA må bra, men för att komma dit måste jag börja med att må så pass bra så jag KLARAR av att motionera. Tankens kraft är enorm!! Lär du dig hantera dina tankar kan du läka dig bättre än någon medicin. Kan behövas komplement av mediciner & ex KBT, men jag anser nu med facit i hand att KBT står på första plats. Där lär du dig att få bestående förbättrad hälsa. Du bestämmer själv hur du vill må. Funkar inte alltid. Vi är människor & vi lever i ett samhälle där vi ska passa in & vi har alla förpliktelser, men vi kan hjälpa oss själva att må så bra det går.

Vi kan hjälpa oss själva bättre än någon annan. Läkare är bra, men vissa saker KAN de inte.

Jag vet om många som tycker det är pinsamt att gå till en psykolog & de väljer hellre att må dåligt & låtsas att allt är bra istället. Men det är ju DERAS val. Men jag är trött på att bara må "bra" jag vill må BÄST! Jag har kommit enormt långt. Jag har från att varit sjukpensionär 100% & verkligen gått på knäna, till att jobba halvtid & känna lycka varje dag jag vaknar. Lusten & glädjen bubblar i kroppen. Det mesta är tack vare mig SJÄLV!!

Jag tog ansvar över mitt eget välbefinnande & tog tillbax mitt ansvar från läkaren. Jag beslutade mig för att ta mitt eget ansvar & göra vad jag kunde för min egen skull. Jag sökte mina egna vägar. jag läste allt jag kom över om självläkning, jag provade alla möjliga behandlingformer, jag gick i terapi, jag mediterade, jag slutade med mina mediciner & kom då på att jag har levt som i en dimma i många långa år. Alla dessa biverkningar jag levt med. Jag började känna livslusten återvända.

Jag är inte emot mediciner.. absolut inte, men för MIN egen personliga del väljer jag att avstå mediciner tills den dag då jag verkligen behöver det. Jag söker istället på den alternativa vägen. Finns mycket smärtlindring att få UTAN starka mediciner. det gäller bara att VÅGA!!!

Jag tänker så här: Om detta inte funkar DÅ kan jag ta den medicin som läkaren nämnde

Jag har nu en underbar läkare i Lund som vet xakt hur jag fungerar. Han vet vart jag står & han är så glad över att jag jobbar så hårt på egen hand & han säger att allt det jag jobbat med på egen hand finns ingen annan som kan göra.Han menar att det finns inga piller som täcker upp allt det jag arbetat med på egen hand.

Men att finna en sån läkare är ingen LÄTT sak. Jag åker hellre till Lund vilket tar mig 4 tim tur & retur än att gå till läkaren i min hemstad. Här anser alla de läkare jag haft att jag MÅSTE ta dessa cellgifter, cortison, malariamedicin,depritions mediciner,citodon & tradolan!!

Men jag kan säga så här att det är nog en 5 år sen jag slutade med mina mediciner ( jag åt alla de nämda + lite till innan ) & det va då jag fick tillbax livet. Det va då jag sakta men säkert började förstå att hälsan består av större saker än mediciner.

Så till dig vill jag säga:

Va inte rädd att sätta ner foten till din läkare. Våga ifrågasätta. Våga breda ut dina vingar & flyg. Ta över ditt liv. Ta ansvar över din hälsa. Våga prova nya saker. Våga stå upp för dig själv.

INGEN känner dig bättre än du själv!!!!

Våga vara så frisk du kan!!

Dagens ord bara måste bli:

-VÅGA!!!!!

&

VINN!!!!