Solen är en lyckans lampa för så många & av den anledningen försöker jag att inte klaga på den stora glödande lampan.
Men sanningen är att jag mår så dåligt av den där lampan.
Att ha SLE ( lupus ) ger en mörk sida av denna lampa.
Jag känner mig som jag blivit överkörd av en buss eller nått annat tungt.
Det hjälper inte helt att enbart hålla mig i skuggan el inomhus, för jag far även illa av själva värmen.
Det va många år sen jag kunde ligga på stranden i solen.
Bara tanken nu gör mig illamående.
När man har Sle (lupus) kan det vara riktigt farligt att vistas i solen. Det kan starta ett svårt skov, det KAN leda till problem med hjärta, lungor mm.. det ger svåra utslag i ansikte & övrig kropp.. det ger svår huvudvärk, feberfrossa, illamående, svår värk & ångerst.
För egen del har det blivit värre med åren & jag kan sitta inomhus en heldag & ÄNDÅ få dessa symtom som påminner om SOLSTING.
Men jag tycker ändå jag klarar mig bra. Jag har mitt jobb & det hjälper mitt mentala välmående mycket & mår jag bra mentalt fungerar ALLT så mycket bättre.
Det som är jobbigast är andra människors okunskap & klumpiga kommentarer.
När man får höra
- Men du måste ju vara knäpp som inte är ute i det fina vädret!
- Varför är du så tråkig & aldrig hänger med till stranden?
- Åja, så farligt kan det väl inte va, du kan väl sitta i skuggan??
Hur kul är det att hänga med till stranden när skuggan är uppe vid skogen? Då kan jag ju lika gärna sitta hemma!
Jag menar inte att klaga för solen får så många att må så bra & det tycker jag känns underbart!
Men det finns alltid en baksida med allt & min baksida med den stora gula lampan är att den får mig att må dåligt.
Sommaren kan leda till stor ensamhet för mig ibland.
Många av mina nära & kära nästintill BOR på stranden på sommaren & älskar att vara ute & det gör ju att jag inte kan vara med. Ibland är ensamheten väldigt stor & jobbig. När man hör alla prata om allt de gjort ute i trädgården, hur kul de haft på stranden, på sjön mm... då kan jag känna mig ensam, men nu har jag levt detta liv så många år så jag har vant mig & oftast accepterar jag det, men ibland kommer den där ensamheten, dåliga samvetet, & även ilskan smygande om VARFÖR ska just JAG drabbas av detta oxå??
Idag mår jag som sagt inget vidare.. men jag vet att vila , vatten & ett accepterande är den bästa medicinen för mig, så det är så jag ska tillbringa min lediga dag!
Hoppas att ni kan vara ute & njuta av den stora lampan, jag vet att några av mina läsare har det liknande som jag & till er vill jag bara säga
Keep on going =) Vi är inte ensamma!!!
Kram till er alla!!
